Krypandet går allt snabbare och snabbare. Inte för att Felicia fått till tekniken helt och hållet ännu. Men med en mage hasandes över golvet så kan vi ju glädja oss åt att vi får det väldigt rent och fint på vissa ställen. Samtidigt försvinner ju en hel del stora saker på vägen också, det som inte kommer i munnen tar vi vuxna hand om. Så det är ju en vinn-vinn situation, eller nåt 😉

Det märks också att Felicia till viss del är mer tillfreds med livet nu då hon kan ta sig ut på upptäcktsfärd lite enklare. En annan kan hinna plocka undan lite mer innan det blir för trist på golvet.

Idag lyckades Felicia ta sig upp på alla fyra, på raklånga ben och armar stog hon där… en stund… förstod nog inte riktigt själv hur hon lyckats ta sig dit. Än värre blev det när hon så insåg att hon inte riktigt bemästrade tekniken med att ta sig ner igen. Det är väl tuuuuur att mamma finns till hands 😀

Skulle testa nya klänningen idag. Den var ju fin å så, fast en liten petitess, den gick inte över huvudet… aj aj aj, vilken miss från sömmerskan. Så det blir en viss modifikation på den modellen närmsta dagarna. Gör om, gör bättre, kort sagt och med det även God natt.

Har ju inte berättat den stora nyheten. Sedan tisdags förra veckan, en vecka idag, har Felicia inte ammat någonting utan kör på riktig mat hela dygnet runt. Flera positiva saker börjar ske, en är att nätterna verkar bli bättre och bättre. Knappt 8 månader och så stor tjej. Var förresten på BVC igår och då vägde hon 8050g och var 69,5 cm lång. Visserligen hade hon nu inte följt så bra i viktkurvan, fast med tanke på att hon slutat amma så var det nog den främsta förklaringen. Tar hon säkert igen nu när aptitet på annat infunnit sig rejält 😀

… av sömn på 7,5 månad. Å innan dess hade jag vissa problem med sömnen också, så eg kanske det är snarare 9-10 månader sedan jag kunde sova en hel natt. Men i helgen fick jag njuta. Johan och Felicia fick spendera natten i vanliga sängarna medans jag tog besittning av ett av våra gästrum. Felicia käkade tom välling på natten! Fast efter två nätter utan mamma och ammande blev det bakslag. Igår och även idag har hon strulat med maten och sömnen. Får hoppas att natten blir bättre. Johan har bytt plats med mig, så jag ska försöka ge välling i natt istället. Få se om jag lyckas. Finns ju risk att det blir enorma protester. Dags att hoppa i säng innan vi startar kampen, få se vem som vinner… Mamma eller dotter.

Hmm… låter kanske värre än vad det är. Alltså som småbarnsförälder så får man inte vara så kinkig. Om man önskar gå på toa får man helt enkelt ta med sig ungen in som åskådare om den inte kan lämnas själv, eller om man vill sitta längre än 5 sek. Men då får man vara med om de lite mer ovanliga sakerna. För när man satt ner ungen på golvet och själv satt sig till rätta så får man ett riktigt glatt tillrop och ungen börjar klappa för fullt. Så frågan är vem som pottränas egentligen i detta hushållet?

Kan berätta att baken åker allt högre och högre upp och det går mer och mer framåt (ej olyckligt bakåt) när Felicia kryper nu. Snabbast går det i sängen. Just nu sitter hon på golvet här brevid och tungkysser mjukispandan.

Så hände det då, Felicia kröp framåt för första gången. Igår kväll så passade hon på att kolla upp omgivningarna lite och var väldigt intresserad av lite sladdar som låg lite längre bort. Å efter lite arbetande var hon framme vid dem, denna gången krypandes. Men än är tekniken väldigt ny, så Felicia har ännu inte förståt vidden av denna kunskap. Vi rapporterar vidare vid nya framsteg. Nu är det gröt-tajm.

I helgen som var tog vi en sväng ner till Jönköping för att fira att Farmor snart fyller år. Felicia stannade kvar hos Farmor och Farfar och lekte med dem när vi föräldrar passade på att ta en rejäl runda till IKEA. Vi behöver nämligen lite nya garderober och lådor till hallen. Nog pratat om det, här är bilderna:

Felicia gillade verkligen Pappas gamla leksaker. De gick ju att spela riktigt mycket på…

Väl hemma igen så var det väldigt intressant att kolla in hur pappa och mamma monterade ihop det som inhandlats.

Efter lite dåliga dagar i mitten av veckan så försvann iaf febern till sist. I torsdags var lilltjejen ”bara” snuvig. Det håller fortfarande i sig men, det blir bättre och bättre. Sedan har vi hittat en annan frukt som hamnar bland favoriterna, och det är apelsin. Mums. Efter att ha varit hemma allt för länge så kan det se ut så här:

I fredags tog vi iaf chansen att åka ut lite och träffa lite folk. Det var nämligen kalas. Å det kan vi ju inte missa. Vi bjöds på en riktigt häftig tårta, av glass dessutom 🙂

Mer rapport om helgen och även lite bilder utlovas här imorgon, så ”stay tuned” som de skulle sagt over there…