Ja då var Felicia tre veckor gammal. Mamma å pappa känner sig som minst 3 år äldre efter några långa nätter, iaf mamma. Det har varit riktigt kinkigt att försöka sova under första delen av natten. Istället så är Felicia klarvaken och kör sk power naps på fem-tio minutrare lite då och då och sedan skriker järnet resterande 4-5 timmarna. Ja när hon inte käkar då då… som är ofta! Men men, är väl inne i en tillväxt period eller nåt försöker mamma rationellt tänka. Går inte alltid så bra, inte när man är dödstrött… Så två nätter på rad så har krafterna till slut varit slut och två rödgråtna flickor har travat upp till pappa som fått ta över en, medans den större har fått gå ner och försökt sova en liten stund.

Nu har förstärkning kommit upp, i form av en nybliven mormor. Så hon har nu bäddat för sig brevid Felicia (undrar om hon är helt med på vad hon eg ger sig in på). Men hon kan sova i helgen har hon proklamerat. Så vi får väl se, hon somnar säkert direkt när hon sätter sig på tåget hem på fredag kväll…

Natti, natt… få se om det blir en lång eller kort sådan…

Ps. Anna – nu är jag respektabel i håret också. Har passat på att klippa mig idag, vilket var välbehövligt. Så nu behöver du inte gömma mig långt in i någon skrubb på ditt bröllop 😉

Haha, det har jag inte haft på evigheter. Tycker det är ganska ”skönt” att jag fått det, ska jag vara ärlig att säga. Har varit ute på en lång promenad i solskenet idag. Har testat en ny liten runda, måste ju vidga vyerna. Både jag och Felicia trivdes. När vi väl kom hem så var Felicia på sitt bästa humör och busade runt en massa. Studerade ”nyckelpigan”, som Diana o Co skickade till oss, väldigt noga. Var ju riktig kul sak, å prasslande ljudet var det mest spännande tyckte Felicia. Nu har hon slocknat på nytt, å snart kommer pappa hem efter jobbet. Det är välkommet av oss båda här hemma vid.

En sak som mer och mer börjar gå upp för mig. Vi bor verkligen i en liten by här ute, alla har verkligen koll på oss. Alla hälsar på alla, och börjar prata om ditten och datten. Rätt mysigt. Fick iaf veta idag att dagiset är väldigt bra här. Eftersom det är nära till naturen så är de ofta ute i skogen på äventyr. Fast det är tydligen svårt att få plats där. Det trodde jag inte. Nu dröjer det ju iaf ett år till innan vi kan ställa oss på dagiskö, men vore ju trist om vi blir placerade på ett dagis inne i Skövde när vi i stort sett bor granne med ett här ute. Jaja, det dröjer ju som sagt ett tag till så tills dess kanske det har blivit större.

… å klockan är bara precis slagen midnatt… Nu hoppas jag att resten av natten flyter på, på samma sätt…

//En otroligt trött mamma

Så då ska vardagen börja på riktigt, så även i vår lilla familj. Johan börjar jobba igen imorgon. Å nu ska jag och Felicia vara själva hemma om dagarna. Som tur är det bara två dagar nu första veckan, och knappt tre nästa. Får avlastning under resten av dagarna. Så på det viset är det ju rätt lungt. Får hoppas att nätterna blir lite lugnare än vad de varit sista två. Johan han passar på att sova i gästrummet han några dagar framöver, så vi kommer ju inte störa hans skönhetssömn. Frågan är hur mycket jag och Felicia får av den varan?

Helgen har för övrigt varit riktigt slapp. Nedan följer två bilder från helgen. Felicia älskar verkligen att bada, å njuter till 100% när hon får ligga och flyta i sin gula balja. Sedan har pappa och Felicia varit i bustagen när mamma ville ha lite lugn och ro och vila lite. Då kan det bli kort av det här slaget…

Idag fick vi ett minst sagt oväntat paket på posten från ett par i församlingen. När jag ringde och tackade så var det svårt att hålla tårarna borta. Presenten var tänkt som en uppmuntran efter vårt långa kämpande både innan och under graviditeten. Sådan omtanke. Vi har verkligen en riktig familj här uppe i Skövde också, i vår församling.

Kan även berätta att BVC kollen gick ypperligt bra. Felicia har vuxit på. Är nu 54,5 cm lång (1,5 cm längre än utgångsläget), och har även ökat på vikten till 4455 g (+ 265 g sedan i måndags). Så mamma kan nu sluta att oroa sig över om det blir tillräckligt med mat fastän det blir endel 5 minutrare vid bröstet. Huvudmåttet stog stilla, fast när hon föddes hade hon en stor bula där bak, så måttet var nog lite i största laget då. Felicia charmade BVC sköterskan, och hon fick många lovord. Så nu väntar vi på första riktiga leendet, det bör komma tidigt antar hon då hon är snabb att fixa de olika utvecklingsstegen.

Idag är det sista semesterdagen för Johan. På måndag börjar allvaret på nytt för oss alla tre. Få se hur det går. Tur att Mormor kommer upp på onsdag, och stöttar till. Både jag och Felicia är glada över det.

Idag fick vi kuva oss till slut. Ja, Johan har försökt tidigare men då har han fått stränga förmaningar… men nu gick det inte längre. Nappen har iaf blivit populär hos yngsta personen i familj, å så även till viss del det äldre gardet. Men vad gör man inte när jäntan endast vill snutta vid bröstet 5 min och göra det ofta dessutom. Då kuvar sig tom mamma efter ett tag och ger nappen.

Imorgon är det BVC vägning på nytt igen, fast då ska vi ta oss till BVC för första gången. Ska bli skönt att komma ut i civilisationen också lite. Jag har klängt på väggarna idag…

Idag firar vi 2 veckors födelsedag. Felicia tar det med ro, och har njutit av en långpromenad med mamma i solskenet och njuter nu med att ligga på pappas kudde och i hans täcke i tv-soffan. Firandet kommer vara väldigt lungt ikväll, kanske mamma firar med en extra godisbit.

Igår var vi och hälsade på våra jobb. Känns avlägset nu att börja jobba igen, värst är det väl för Johan att ställa om sig på måndag när han ska ut i världen på nytt igen. Så idag har vi alla vilat igen oss efter alla intryck.

Här kommer lite nya bilder. Första är taget för några dagar sedan. Felicia mannekängar då julklappen hon fick från Morbror Oscar och moster Frida. Å dagen till ära idag har Felicia invigt mössan som kommit ända från Skåne per post från Bengt Olsson o Co.

Idag har vi haft BVC-sköterskan på besök här hemma. Det var mycket info på en gång, men det ger väl sig efter hand. Felicia har nu tagit sig upp till 4190 g, så hon ligger nu 40 g över födelsevikten. Så sedan i onsdags har hon gått upp knappt 200 g. Så hon mår gott vår lilla tjej. Till föräldrarnas stora förtjusning visade Felicia upp sin bästa sida, och gav även prov på hur duktig hon är på att fokusera sin blick. Så första kollen gick väldigt bra.

Nästa vägning blir på fredag, då blir det även mätning av längd och huvud. Då ska vi ta oss till BVC för första gången. Många nya saker hela tiden.

Vi har fått en hel del gratulationer via posten – vilket är trevligt. Vi har efter detta upptäckt vilket det mest populära presentkortet är – oavsett vilken del av släkten/sverige man kommer ifrån, så gott folk låt mig presentera kortet vi fått 3 ex av (hitintills iaf).

Idag har vi varit på BB en sväng. Startade med att fotas för lokalblaskorna, så håll utkik imorgon i SLA där är tre snyggingar på bild 🙂 Vi kommer även skicka över till lite andra tidningar så vi kanske syns snart i en tidning nära dig med 😉

Så idag var det kontroll av både mig och Felicia. Felicia fick ta om PKU-testet, denna gången fick de ut blod. Men denna gången trivdes hon inte riktigt lika bra med behandlingen. Sedan var det vägning, och där vägde hon in på hela 4050 g så det är ju bara 110 g från utgångsvikten. Så strulet med amningen har inte påverkat Felicia iaf, å skönt är ju det. Sedan har navelsträngsplutten åkt av också, så nu doftar det lite goare om vår lilla docka (iaf efter blöjbytena). Nej så Felicia fick med beröm godkänt av både läkare och BM. En riktig rejäl bit tyckte de.

Jag fick också en liten kontroll. Mina stygn läker fint, tom så några redan läkt igen. Vilket var skönt att höra. Frossan som jag har lite till och från nu (typ hela natten) beror tydligen på omställningarna kring amningen. Sedan kollade de även så att Felicia ammar rätt, och det verkar det som. Så det är väl bara att hoppas på att brösten blir mer hanterbara så kommer det andra lösa sig också. Till mammas stora förtjusning så har vikten nu rasat med hela 8,5 kg på bara en vecka. Tjohooo!! Å nu är det bara 4-5 kg kvar innan jag är på ursprungsvikten vid graviditetens start. Snacka om bantarkur 😀

Idag har vi även börjat skönja skrattgroparna som Felicia fått ärva från sin mamma 🙂 Ligger å småler lite till och från. Det roligaste är när hon ger ifrån sig en riktig rakabajsare så kommer ett stooooort leende efteråt, hihi 😀 Till pappas stora förtret som får raskt gå och byta blöja. Johan är en riktig hejare på det numera.

Nu är det god natt.