Sådan omtanke…

Idag fick vi ett minst sagt oväntat paket på posten från ett par i församlingen. När jag ringde och tackade så var det svårt att hålla tårarna borta. Presenten var tänkt som en uppmuntran efter vårt långa kämpande både innan och under graviditeten. Sådan omtanke. Vi har verkligen en riktig familj här uppe i Skövde också, i vår församling.

Kan även berätta att BVC kollen gick ypperligt bra. Felicia har vuxit på. Är nu 54,5 cm lång (1,5 cm längre än utgångsläget), och har även ökat på vikten till 4455 g (+ 265 g sedan i måndags). Så mamma kan nu sluta att oroa sig över om det blir tillräckligt med mat fastän det blir endel 5 minutrare vid bröstet. Huvudmåttet stog stilla, fast när hon föddes hade hon en stor bula där bak, så måttet var nog lite i största laget då. Felicia charmade BVC sköterskan, och hon fick många lovord. Så nu väntar vi på första riktiga leendet, det bör komma tidigt antar hon då hon är snabb att fixa de olika utvecklingsstegen.

Idag är det sista semesterdagen för Johan. På måndag börjar allvaret på nytt för oss alla tre. Få se hur det går. Tur att Mormor kommer upp på onsdag, och stöttar till. Både jag och Felicia är glada över det.