I onsdags kom då en nyfiken och nybliven mormor upp med tåget. Vi har haft fyra sköna dagar. Hunnit med att fixa kläder till mig själv (inför nästa helgs bröllop), första gången jag kommer med en mer ”praktisk” klädsel. Inte likt mig om vi säger så. Även om kilona rasar (14,6 kg är jag uppe i nu) så är formen på kroppen inte riktigt slipad för ”vanliga” kläder än så länge…

I fredags var vi på viktkoll på nytt på BVC. Jag är inte orolig att Felicia inte käkar tillräckligt, men jag ville ha lite råd kring hur jag kan göra mot hennes gasiga mage. Hon får ju så ont på kvällarna att hon riktigt krampar. Men BVC-sköterskan har en standardfras och det är ”Det är helt normalt”. Så på frågan ”Har du något bra råd hur jag ska göra för att hon ska få mindre gaser i magen” blir svaret ”Det är helt normalt”. På frågan ”Hur länge har de hormonplitor?” blir svaret ”Det är helt normalt”. Mmm, du förstår nog hur tjatigt det blir till slut. Denna gången var mor med också, och det var ju tur för hon kunde intyga att Felicia verkligen krampar så ont hon har. DÅ plötsligt händer något, då får jag två tips. Grrr – irriterande så säg. Visst jag är nybliven moder, och sådana kan vara överbeskyddande. Men någon måtta får det vara, jag känner ju ändå mitt barn bäst. Om hon har ont så överdriver jag ju inte det… *suck* Om det fortsätter så här kommer jag nog tappa tålamodet till slut och säga ifrån.

Å så igår hade vi stor släktsammankomst. Större delen av min släkt har varit uppe och åkt skidor i fjällen en vecka, så när de körde söder ut så körde de förbi Skövde. Helt perfekt. Mor fick skjuts hem (hade inte kommit så långt annars, pga blåsten), vi fick chansen att visa upp hur vi bor och alla fick chansen att hälsa på Felicia. Var riktigt skoj att se alla igen. Vi har ju inte varit hemma på evigheter i Osby, så det här passade ju riktigt bra. Även om vi ska åka ner till södern nästa vecka, så hade vi säkert inte hunnit hälsa på alla då.