Får ta tillfället i akt och berätta lite saker som skett under dagen som fått mig att dra på smilbanden och tänka både en och två gånger vilken underbart skön dotter vi har…

På dagis använder de digitalkameran rätt flitigt, både stillbilder och rörliga bilder. Sedan laddad dessa upp till en digital tavla så vi föräldrar får se vad som hänt under dagen eller gårdagen, då bilderna och filmerna går på repeate. Idag har de haft Röris, dvs gympa. Det går ut på att de härmar fröken som gör olika rörelser till musik. Felicia var klädd dagen till ära i ett par mjukisbyxor med fickor. Av någon anledning så blev nu fickorna riktigt intressanta. Så istället för att röra på sig som alla de andra barnen så kämpar hon med att sätta händerna i fickorna. Efter en liten stund så har hon lyckas och står där och ser hur cool som helst och tittar på de andra. Fröken försöker få igång Felicia lite och drar med henne i musiken och rörelserna, men så fort som hon släpps fri så ställer hon sig på nytt och jobbar med att få ner händerna i fickorna och stå och se cool ut 🙂

Nästa händelse var när vi kommit hem från dagis och skulle fika. Två bullar hade placerats på samma tallrik för att tinas upp i micron. Felicia börjar peta på sin och tar givetvis det gottigaste först. När jag sedan tar min bulle och ska till att börja äta så protesterar hon högljutt. Jag går iväg för att hämta lite dricka till oss, och när jag kommer tillbaka så sitter hon med tårfyllda ögonen. Ser helt bedrövad ut. När jag säger att ”Där är Felicias bulle och detta är mammas” då börjar underläppen darra. Det var inte mycket att resonera kring. Det var bara att lägga bullen på fatet igen. Gissa vem som sansade sig väldigt snabbt igen och sken upp som en sol… Hehe! När jag sedan frågade om jag kunde ta den andra bullen så gick det så bra så. Antagligen så var det ok för att toppingen var ju borta redan 😀

Sedan var det dags att gå ner till pottan och göra oss förberedda inför att komma iväg för matshopping. När vi kommer ner till sovrumsdelen så tystar plötsligt Felicia, tittar på mig och säger Pappa varpå hon sätter fingret till munnen för att visa på att vi ska vara tysta. Sedan smyger hon fram till sovrummet (det är fortfarande neddraget sedan morgonen) och tittar in. Viskar Pappa och pekar mot högen av täcke. Jag berättar för henne att pappa är inte hemma han är och jobbar, men hon insisterar på att han ligger där och sover. När hon sedan går fram till sängen och börjar titta under täcket så blir hon väldigt konfunderad. Till slut så sträcker hon ut och upp händerna som hon brukar göra för att visa på att något är borta och samtidigt säga pappa. Så pappa var borta 🙂

Åka bil kan både vara kul men också väldigt jobbigt å trist. Främst sträckan från stan hem. Så det blir ofta mycket sång sista 5 km. Med-trafikanter kan nog tycka att jag verkar något ko-ko. För givetvis krävs det ju rörelser till sångerna också för att det ska bli lite bättre att lyssna på för annars klagas det högljutt. Det är väl ok att göra rörelserna till Imse, vimse spindel och Blinka lilla stjärna. Men när lilla snigel (som är favvisen) sjungs för 10:de gången så känns rörelserna rätt löjliga och pinsamma. För där sitter jag med ena handen på ratten och andra placerad vid huvudet med pekfingret pekandes och böjandes upp och ner som en tentakel. Men finalen är det bästa då det innebär att jag kittlar Felicia lite. Å av den anledningen får jag även sjunga sången både 11 och 12 gånger till 😉

Ja, så det är en rätt skön dotter vi har ändå. Mycket vilja, blir inte bossad av någon, tar det coolt.

Kvällen har varit en riktig skön sådan. Jag slutade tidigt idag så när vi kom hem planerade vi matsedeln för veckan och helgen och sedan drog vi iväg och shoppade mat. När vi tillslut var hemma käkade vi upp resterna från morfars goda gryta med stor aptit. Idag var det även första gången jag märkte att Felicia själv ville sätta sig och mysa framför tv:n och titta på lite tecknat. Så där satt vi och kollade in bla Specialagent Ozo, och fick lära oss hur man ska lägga pussel. Sedan blev det en låååång sagostund vid pottan. Vi båda passade sedan på att hoppa i badkaret och plaska lite. När vi sedan kom upp myste vi en stund framför Äntligen hemma. Det bästa av allt var att när första reklamen kom så frågade jag Felicia om det var ok att gå bort och borsta tänderna (jag hade testat det tidigare på kvällen men fått tvär nej då). Hon nickar och drar iväg med mig. Sedan när det var klart så fortsatte jag att nu ska du sova. Inga protester utan hon går direkt till sängen och kryper upp. Efter en godnatt saga, som hon väldigt tydligt visar att jag måste läsa, så släcker vi och fem minuter senare så sover hon. Rätt skönt när det bara flyter på. Få se hur det går imorgon kväll.

Nu så ska även jag hoppa i säng. Ikväll har tyg beställts så jag kan sy en varm vinterkappa till mig och Felicia (fast hennes får vänta ett år). Så nu hoppas jag och håller tummarna att det hinner komma fram tills helgen. Är så sugen så 🙂