Igår var det då första gången som jag skulle bli firad som mor. Vi är inte så mycket för sådant firande i min familj, och som mest har det blivit ”frukost-på-sängen” för mor. Men sista åren har det varit på sin höjd att vi ringt och sagt grattis på morsdag. Johans familj är det lite mer avancerat, det firas lite mer där. Så jag frågade Johan för några veckor sedan hur han vill att vi ska göra i vår familj. Det var inget tal om saken, vi ska def fira det i vår familj. OK för mig, jag har inga speciella åsikter om det. För någon dag sedan kommenterade så Johan att ”Då är det morsdag på söndag då…”. Jag kunde ju inte göra något annat än att hålla med.
Så då blev det då söndag och morsdag. Vi fick gå upp lite tidigare för att vi skulle åka till Götene, då gospelkören skulle sjunga. Så klockan ringer som vanligt, jag får tjata upp Johan (som vanligt). Sedan följer morgonens rutiner + förberedelserna för att åka iväg. Drygt en timma senare så sitter vi i bilen och drar iväg. Men inte ens ett litet knyst om vad det är för dag… Till slut så blev jag så sur och frågade varför Johan vill fira flera bemärkelsedagar, då han har problem att komma ihåg de befintliga (han glömde ju min födelsedag i år). Som vanligt är han då ute i sista minuten, och har inte gjort/skaffat något. Så då tyckte jag att han kunde bespara mig blomman från Maxi (som han säkert planerat att åka och köpa senare på dagen).
Det var första årets morsdagsfirande. Sämre kan det väl inte bli (så säg)? Hade inte brytt mig ett skvatt om inte Johan varit så bestämd när han sagt att vi ska fira dessa dagar. Så nu har Johan två rejäla plumpar i protokollet. Han har mycket att bevisa framöver. Nästa stora event (efter hans födelsedag) är vår bröllopsdag. (Tips till Johan: datumet är ingraverat i din ring! Drygt en månad kvar. Bäst att börja tänka nu, för tiden går snabbt.)
Dagen i Götene var för övrigt väldigt mysig och trevlig. Efter gudstjänten så åkte vi vidare till våra vänners föräldrar och fick avnjuta en tre rätters middag i syrénbersån. En bra dag trotts allt 😀
Jag hejar på Johan jag. Samtidigt som jag inte gör det förstås. Tycker att bemärkelsedagar är överskattat. Det är vad man gör spontant som räknas, saker man gör fastän man ”inte” har någon anledning till det. Så heja Johan att inte ha firat morsdag, men inte heja Johan som ville fira morsdag. =)