Idag var det säsongsavslutning på Proppen som Felicia varit med och kämpat och sprungit fem omgångar á 1 km. Så förväntningarna har varit rätt högt stälda ifrån hennes sida då hon längtat efter den här medaljen. Varje gång vi åkt till Billingebacken så har hon räknat ner hur många gånger det är kvar innan hon får en medalj. Nu var det ju bara den där detaljen att medaljen inte var en sådan man hänger kring halsen utan en placket. Stackarn var så besviken. Direkt när hon fått sin placket så gick hon ifrån ledet, men de drog henne tillbaka igen för att invänta att de övriga fått sina och sedan skulle det applåderas. Hon kommenterade på väg hem att hon tyckte det var en ful medalj och att hon inte vill ha den på sitt rum. Stackarn 🙁

Men jag frågade henne om hon vill upp och tävlingsspringa igen efter sommaren, och det ville hon. Så hon tycker nog ändå det var lite roligt. Men nästa gång hoppas jag att de får en medalj, en riktig sådan.