Nej vi hann inte komma ner innan Farmor lagt sig till ro. Vi fick beskedet precis när tåget är på väg in på perrongen i Skövde. Efter stor beslutsångest valde jag ändå att sätta mig på tåget. De övriga passagerarna tyckte nog att vi var lite konstiga jag och Felicia. Hon skrattade glatt och gjorde allsköns glada ljud, och jag grät för fullt.

Men det var ändå skönt att få komma ner och ta ett sista farväl och få se henne en sista gång. Hon såg så lugn och fin. Hon har det def bättre där hon är nu. Så på återseende Farmor.