Ja man skulle kunna tro att det är Felicia men nej, nej. Hon är verkligen lugn i jämförelse. Isabelle är väl inne i en ”testa-gränserna”-period nu och då passar hon på att göra så många hyss hon hinner under en dag. För det där med att hon är ung och dum det håller inte, för hon är mycket väl medveten om vad man får och inte får göra. Iaf i de flesta fallen.

Så vad blir vi utsatta för då?

Jo hon har en förkärlek att sprida pölar efter sig. Pölar av saft, vatten, mjölk eller annan dryck som finns i hennes pipmuggar. För det är ju så roligt att vända dem upp och ner och ”vattna” omgivningen. Ofta hittar vi henne med några överblivna flingor eller mariekex ståendes vid öppna spisen där hon radat upp dem. Sedan står hon och vattnar dem där. Blir ju geggigt och fint efter ett tag. Men allt för ofta hittar vi dessa pölar (dock inte med något fling/kakinnehåll) på golvet på olika ställen. Främst i kök, hall och vardagsrumsgolv. Sura är när hon häller saft i mellanrummet där vi har heltäckningsmatta…

En annan sak hon har fattat tycke för, tyvärr…. Det är det här med att måla på ytor där man inte ska måla. Hon är fenomenal att få tag på kritor och tuschpennor. Som tur har det ännu inte kommit upp några märken på någon tapet som inte går bort. Men hon har dekorerat sängkläder, bord och andra inventarier med tuschpennorna. Kakelplattorna i nya badrummet har också dekorerats färgglatt, men hon måste ha sett Pappa göra så när han märkt ut något för att borra. Men tacksamt är dessa plattorna väldigt enkla att torka av. Annars hade vi fått ett lite färggladare badrum och inte så ”tråkigt” vitt och grått 😉 Å den som säger att det är ju bara att hålla pennorna borta från henne. Visst så enkelt är det. Fast vi har en större tjej i huset också som inte tänker på samma vis som oss föräldrar utan tror att de hon lägger på sitt rum på golvet eller i ögonhöjd för lillasyster inte rörs iom att hon stängt sin dörr. Jaja… Ska bli gött när tuschpennorna får bo på ovanvåningen.

Hon har väldigt gröna fingrar. Å de dras till en specifik blomma. En tjockbladig växt vi har hemma stående i fönsternischen i matrummet. Den går hon lite pö om pö och plockar av bladen bit för bit. Sedan lägger hon det i låda eller liknande. Hon plockar tills hon blir påkommen. Jag är förvånad över att blomman överlevt, men den verkar må bra och växer på i full fart ändå. Vi har försökt att rensa bort alla blommorna där och låta det vara rensat en längre tid. Men så fort de kommer tillbaka är hon tillbaka. Hon har slutat att plocka från de övriga blommorna, så det måste vara något speciellt med denna växt. Det är inte lönt att sätta hinder för henne heller så att hon ska sluta gå dit. För det resulterar bara i våghalsiga klätter- och akrobatikövningar å en blomma är inte så mycket värd som vår dotter anser jag… 😉

Ett annat återkommande litet bus och väldigt sött sådant är att hon fattat tycke för våra headset till mobilerna. Om vi inte gömmer dem väl så nosar hon upp dem och sedan pillar hon av plastmuffen vid själva öronsnäckan. Jag förstår inte varför hon har sådan förkärlek till dessa. Men till vissa lurar börjar det nu tryta med öronmuffar. För om hon får fritt spelrum en längre stund verkar det som att tar muffarna och går iväg med dem till något annat ställe.

När hon blir påkommen med sina små bus så flinar hon stort och vänder snabbt på klacken och springer iväg. Om vi inte kommer på henne och hinner säga ifrån på skarpen innan, för då flinar hon inte utan springer iväg arg och spelar ledsen för att hon inte får göra som hon vill. Men då vi inte följer efter så ändrar hon ton snabbt och satsar energin på något nytt istället 😉

Gulleplutt!

Ett säkert trick för att veta att hon står på samma ställe lite längre än 5 min det är att låta henne leka med vatten i handfatet. Så nu står båda tjejerna där, leker och har skoj tillsammans. Å jag kan sjunka ner i soffan en liten stund och njuta av lugnet 😀