Lite små upptäckter i vardagen som tyder på stora framsteg.

Isabelle har ett par muggar med tillhörande piplock i flera färger. Varje mugg och lock är enfärgade och det är i ca 4-5 olika färger. Hon brukar själv gå och hämta en ny mugg och lock när hon är törstig för att få hjälp att fylla på den av oss äldre. Det jag märkt är att hon väljer verkligen ut mugg och lock i samma färg. Hon står och flyttar runt lock och muggar i lådan tills hon hittar en matchande kombination. Så det bådar ju gott för framtiden att hon redan har en sådan färgmedvetenhet –  färghandlardna:t kanske finns där ändå 😉

Å sedan blir det mer tendenser till ord nu: Kaka är det senaste mest tydliga framsteget. Hon är verkligen nöjd när hon lyckats säga det och fått bekräftelse på att vi förstår vad hon säger. Underbart med utveckling!

Dock är det lite trist att lämna på dagis nu på morgnarna. Isabelle tycker det är skoj att vara och leka på dagis och det går ingen nöd på henne där. Dock försöker hon intensivt varje morgon nu med att slingra sig ur kravet på att mamma eller pappa ska lämna henne där genom att klänga sig fast vid oss och gråta intensivt. En aningens tufft. Hon vill ha det bästa av båda världar. Det bästa hade varit om Mamma eller pappa kunde stanna kvar och leka på dagis också, men det går ju inte. Men desto roligare är det ju att komma och hämta henne. För då är hon snabbt uppe i famnen och kramar om en och sedan vinkar hon kvickt hejdå till fröknarna och vill gå hem direkt 🙂 Jaja, det ger väl sig med tiden med lämningen. Tror hon eg vill vara hemma på morgonen och njuta lite innan hon kan ta tag i dagen och leka på dagis 🙂