Många säger att när man är gravid så ska fd gravida berätta om sina förlossningar. Å fokusen ligger på hur jobbiga dem varit, å de lägger extra kraft och inlevelse att berätta dessa detaljer. Jag har faktiskt varit rätt lyckligt förskonad från sådant. Har försökt att hålla mig till sådana som jag vet inte ”delar med sig” så lätt, förutom när man själv frågar.

Men igår fick jag en förlossningsberättelse slängd mitt i nyllet. Så här gick samtalet:
Fru X: Hur långt har du kvar nu? Varför går du på kryckor eg?
Jag: Det är beräknat till den 28:e. Jag har ju så gruvligt ont i fogarna, så därför har jag nu fått kryckor. Hjälper lite.
Fru X: Jaja, det är väl inte så farligt. Men då är det ca en vecka kvar då, men sedan får du ju räkna med att gå över tiden två veckor till.
Jag: Nej, tack och lov det ska jag slippa pga fogarna. I bästa fall blir jag igångsatt den 28:e, ifall ungen inte kommit tidigare.
Fru X: Men det är ingen garanti att barnet kommer ut snabbare. När jag väntade mitt tredje barn då blev jag igångsatt och det tog fyra dagar innan jag krystat ut barnet. Var såååå jobbigt, fick bli matad, hade ju inga krafter kvar…

Yeah, right – fyra dygn… *suck* om detta varit sant så hade det nog slutat på ett helt annat sätt, med snitt…

Så kan det låta, kan bli rejält irriterad över så korkad kommentar för det första. Men efter att ha vänt personen ryggen och tagit några djupa andetag så inser jag vilken ”storfiskarvals” som personen just dragit. Får innerligt hoppas att jag själv inte faller i den fällan i framtiden. Fast jag kan ju dra en ännu värre historia för ”Fru X” när allt är över 😉