Imorgon kanske det då är dags. Dagen då vi får träffa vårt efterlängtade Mirakel. Ja jag hoppas verkligen det. Nätterna blir bara jobbigare och jobbigare. Å det är svårt att vila på dagarna. Kroppen börjar säga ifrån rejält nu. Tyvärr är det inte de rätta värkarna, utan bara helt vanliga ryggontssmärtor och foglossningssmärtor…

Men, men… Nu hoppas vi att min kropp är redo imorgon och att den bara behöver lite extra övertalning och sedan kan allt vara igång. Väskorna är i stort sett packade. Nu saknas bara nödprovianten.

Så nu ska jag försöka sova så mycket det bara går, annars får jag väl ligga och slipa argumenten. Kl 9:30 imorgon gäller det!