En bild säger mer än tusen ord sägs det ju. Här är ett (vad jag anser) ett väldigt tydligt bevis på. Idag åkte jag och Felicia till affären och köpte en rosa pulka. Igår låg det ett vitt täcke på marken, och imorse så hade det börjat snöa ännu mera. Det har snöat hela dagen här så det är mycket härlig kramsnö på marken nu. I alla fall… Efter att vi ätit lunch så packade vi på oss för att komma ut och premiäråka i den fina pulkan. Det dröjde inte många sekunder innan ett stort illtjut av fasa kom ifrån Felicia. Det här med snö var riktigt hemskt.

Jag trodde att det skulle lätta lite och bli lite roligare när pulkan väl började röra på sig. Men tji fick jag. Det var inte många stunder som det var tyst, utan mest hysteriska skrik, vägen till och ifrån postens brevlåda. För er som varit i Igelstorp och noterat var den är inser att det är typ 50 m från vårt hus. När vi väl kom tillbaka till huset så hade Felicia lugnat ner sig lite och då passade jag på att fortsätta en liten tur bak huset för där har vi ju en väldigt lagom första backe. Då börjar Felicia på nytt skrika. Så det var helt enkelt bara att plocka upp henne och stå och njuta lite tillsammans istället av snöfallet.

Hemma hos oss har det blivit allt fler och fler papperstussar. Jag hittar dem i alla rum på de mest konstiga ställena. Ja, inte alla rum. Men alla rum som Felicia kommer åt. Hon har slutat med att äta pappret iaf, det är alltid något. Men nu arbetar hon för fullt på att finfördela alla pappersbitar hon får tag på. Sedan samlar hon ihop dem och håller dem i ett järnhårt grepp när hon kryper. Sedan går och lägger dem på ett nytt ställe. Samlar ihop några fler och lägger även dem i en hög.