Gjorde lite mer med scrappen nu vid frukosten. Nu kan jag ta mig till jobbet 🙂
Inget kan ju inte bli bättre
Alla inlägg av Hanna
Nu har bilden värkt klart
Har inte fått till hur jag skulle göra LO’n gällande mormor. Hur jag än funderade blev jag inte nöjd. Men nu har jag fått till en som jag är nöjd med. I helgen satt jag här och stör tjöt samtidigt som jag skrev texten. På torsdag är det sista farvälet i kyrkan också. Får hoppas att det blir ett ”på återseende” snarare än ”farväl” på torsdag.
Sista flickdagarna
Det börjar ta på dagarna för mig, snart är det dags för mig att jobba heltid och Johan och Felicia ska vara hemma själva heltid. Både trist och skoj kan jag ärligt säga.
Igår försökte jag få till ett foto på oss två, genom att hålla kameran framför oss två. Det var rätt trixigt ska jag säga. Men fick till ett väldigt bra foto (utifrån dem premisserna).
Idag har det blivit mycket packande och tvättande. Är helt slut. Felicia har hängt med hela tiden. Förstår inte hur hon orkar eg. För hon har sovit 30 min under hela dagen, och sedan hon vaknade har det gått i 110 knyck.
Snö, blääää
En bild säger mer än tusen ord sägs det ju. Här är ett (vad jag anser) ett väldigt tydligt bevis på. Idag åkte jag och Felicia till affären och köpte en rosa pulka. Igår låg det ett vitt täcke på marken, och imorse så hade det börjat snöa ännu mera. Det har snöat hela dagen här så det är mycket härlig kramsnö på marken nu. I alla fall… Efter att vi ätit lunch så packade vi på oss för att komma ut och premiäråka i den fina pulkan. Det dröjde inte många sekunder innan ett stort illtjut av fasa kom ifrån Felicia. Det här med snö var riktigt hemskt.
Jag trodde att det skulle lätta lite och bli lite roligare när pulkan väl började röra på sig. Men tji fick jag. Det var inte många stunder som det var tyst, utan mest hysteriska skrik, vägen till och ifrån postens brevlåda. För er som varit i Igelstorp och noterat var den är inser att det är typ 50 m från vårt hus. När vi väl kom tillbaka till huset så hade Felicia lugnat ner sig lite och då passade jag på att fortsätta en liten tur bak huset för där har vi ju en väldigt lagom första backe. Då börjar Felicia på nytt skrika. Så det var helt enkelt bara att plocka upp henne och stå och njuta lite tillsammans istället av snöfallet.
Här är lite vinterbilder på vårt hus.
Hemma hos oss har det blivit allt fler och fler papperstussar. Jag hittar dem i alla rum på de mest konstiga ställena. Ja, inte alla rum. Men alla rum som Felicia kommer åt. Hon har slutat med att äta pappret iaf, det är alltid något. Men nu arbetar hon för fullt på att finfördela alla pappersbitar hon får tag på. Sedan samlar hon ihop dem och håller dem i ett järnhårt grepp när hon kryper. Sedan går och lägger dem på ett nytt ställe. Samlar ihop några fler och lägger även dem i en hög.
Dagen i övrigt har innehållit många grejer. Vi har varit och hälsat på ett äldre par i församlingen. Felicia trivdes gott i deras sällskap. Sedan var hon väldigt nöjd över att få käka en massa pepparkakor. Även jag fick goda kakor, och jag kunde njuta riktigt mycket av dem då jag gick igenom tandkontrollen även denna gång.
Felicia fick chansen att leka lite med sin kompis Signe (som är 1,5 månad äldre än henne). Signe hade tydligen plockat ur grejer ur lådorna, och Felicia hade plockat ihop. Vilken redig tjej vi har 😉
Felicia har ju lite hyss för sig, och för några veckor sedan började jag och Johan att försöka säga ifrån på skarpen när tex maten hamnar på golvet. Men någonstans har vi nog misslyckats på vägen. För när jag nu säger ifrån på skarpen och blänger surt, så skiner Felicia upp i ett helt oskyldigt leende. Om jag sen än en gång säger till strängt så börjar hon skratta, och ju mer jag säger ifrån ju mer skrattar jäntan… Så det märks ju tydligt vem som bestämmer i denna familjen numera.
Julklappsbestyr
Nu kanske några blir riiiiktigt nyfikna och tror att vi ska avslöja något här, men tyvärr det blir inga avslöjande här. Idag har jag och Felicia varit och fixat de sista julklapparna. Nu finns alla grejer hemma, sedan är det lite pysslande kvar, men som sagt allt är hemma vilket är skönt. Så ikväll har jag och Felicia hjälpts åt att slå in klapparna. Felicia var väldigt fascinerad av presentbanden. Hon satt länge och försökte få upp förpackningen de låg i. Till slut hittade hon ett knep. Hon placerade den bakom mig när jag sträckte mig efter pappret. När jag väl satte mig igen, så satte jag mig på paketen. Till Felicias lycka så gick då lådan upp och äntligen kunde hon komma åt innehållet 🙂
Sedan var de färdiga paketen väldigt intressanta. Om jag inte var snabb så var Felicia kvick och försökte testa hållbarheten i snörena. Det var ju extra skoj utifrån att det finns en julgranshjärta på några också. Så det blev till att flytta undan pakten snabbt som ögat när de var färdiga med band och allt lull-lull.
Men när vi väl började slå in paket med en massa små tomtar på blev Felicia helt till sig av glädje. Hon älskade verkligen det pappret. Då hon innan tålde sig fram tills att snöret var på klappen, skulle hon nu riva av pappret på klappen. Så Morbror och Fridas present är lite extra vältejpad på vissa ställen. Felicia ställer gärna upp och hjälper till och öppnar era klappar (det har hon tydligt visat) 😀
Julklappshögen är väldigt liten i år. Visst saknas fortfarande några av Felicias klappar, men det är också väldigt många färre som inte ska ha någon klapp i år. Å det kommer vara mycket konstigt att få klappen ifrån Mormor, som hon redan berättat om, och inte kunna tacka henne personligen. Det var en av hennes sämre sidor, hon hade väldigt svårt att hålla tyst om sådana saker. Vi fick ofta reda på vad vi skulle få i julklapp minst 6 månader innan jul. Men det är underbart att ha alla fina dukar nu att titta på, och besticken när vi dukar till fest. Å i år får vi ännu en fin duk, med tomtar. Ouups, Oscar du hade kanske inte koll på det (sorry). För det var ju också en grej, allt skulle vara exakt lika. Det gick inte att ge en sak till mig och en annan sak till brossan. Nej det skulle vara precis likadant. Så nu i höstas var det första gången jag hörde Mormor tycka att det var trist att sy två exakt likadana dukar. När jag då påpekade att hon kunde göra olika till oss, då var det inte tal om en sådan grej. Nej lika ska det vara 😀 Men vi hade funnit en lösning, att hon skulle sy något till Felicia. Fast det blev det aldrig av. Men hon hade tydligen valt ut en ur sitt arkiv som Felicia ska få. Ett väldigt fint minne att ha framöver för Felicia.
Jaja, nu ska jag hoppa i säng. Imorgon är det tandläkarbesök för min del. Sedan är det julblomsutdelning (ett av uppdragen som ligger på en styrelsemedlem i Elimkyrkan). På kvällen har Felicia och jag en tjejkväll, då Johan ska ha julfest med jobbet.
Slutligen så ska jag bara påminna Mor och Far så att de passar på att sova ut riktigt mycket nu. På onsdag kommer vi och Felicia är laddad inför detta nu. Sedan är vi (slutkörda och sömntörstande) föräldrar väldigt laddade inför att få chansen att få sova lite ostört i si så där två veckors tid, då Felicia tänkt sova tillsammans med sin mormor och morfar. För Felicia har ju fått löfte av er att få göra det även denna gång. Nu är det snart lång härlig semester!
Hämtat bilderna
Idag fick jag då se delar av det färdiga resultatet av fotosessionen vi hade för några veckor sedan hos Fotogruppen här i Skövde. Felicia älskar ju kameran, så det blev många glada och härliga bilder. När jag kollade in deras blogg skymtar även Felicia till där. Fotot som de lagt ut har även jag valt att framkalla, det ska jag ha på mitt kontor på jobbet och kunna sitta och njuta av nu till våren då jag jobbar hela dagarna.
http://blogg.fotogruppen.se/#post30 Givetvis är det vår lilla ängel ni ser på bilden 😉 Om ni vill se en mycket bättre förstoring av den får ni komma hem och hälsa på här 🙂
Insåg att jag inte lagt ut en av digiscrapparna. Var med i min första tävling i digiscrap i början av November. Jag lyckades dock inte kamma hem något pris. Men det blev lite annorlunda än vad jag gjort innan. Här är lite fler bilder på vår lilla ängel.
Nu ska jag hoppa in i duschen. Johan har dragit nitlotten och får byta bajsblöjan på Felicia. Sedan är det dags att få henne att sova på nytt igen. Men hur det ska lyckas det är ju en bra fråga, för just nu är hon oförskämt pigg.
Tillbaka till det normala
Nu har äntligen febern släppt. Idag var det en feberfri dam som vaknade. Riktigt skönt. Får hoppas att det var sista tråkigheten detta året.
Ny skrivbordsbakgrund
Får ju byta ut till ett lite mer juligt motiv.
Riktig sjukling
Felicia har verkligen åkt dit denna gången. Det som vi trodde kunde vara tänder i överkäken, det blev en rejäl förkylning istället. Å då talar jag och en förkylning med stort F. Febern startade natten till onsdag och har sedan dess pendlat mellan 38 och 40. Väldigt mycket upp och ner. Det märks att det tar på Felicia. Sedan är det svårt att andas för henne då det är mycket snuvigt, samt hostigt. Ätandet har det var si så där med. Tacksamt nog så har vi lyckats att få i henne rejäla portioner minst två gånger om dagen.
Fast det var inga problem att få i sig en pepparkaka eller två under gårdagens storbak. Farmor, Farfar och Faster M har varit på besök och vi har julstökat. Det blev många änglar, grisar och givetvis pepparkaksgubbar. Sedan blev det även lamm, bamse, skalman och lille skutt figurer. Johan passade på att göra lite julgodis. Så det finns mycket gott att smaska på nu när suget faller på.
Här kommer en bild på Farmor och Felicia, som tar en paus i bakandet.
- Farmor och Felicia
Felicia har hittat en ny favoritplats i hemmet. När det är extra tyst är det bara att starta sitt letande ute i hallen, precis vid ingången brukar hon sitta och leka med alla skorna. Det är ju extra varmt om baken där, och sedan är det ju roliga speglar och skorna står på olika höjder. Här har hon snittsat till det med ett halsband dagen till ära.
När det är som värst, kan det ju bara gå bättre… eller?
Felicia är lite sturlig just nu. Sömnen är dålig. Inatt var det en mardrömsnatt, hon skrek och krånglade 4h mitt i natten. Ingen höjdare. Sedan har hon strulat med maten också. Antagligen är det tänderna som är på g i överkäken, men det är en vild gissning.
Vi var på BVC och vägde och mätte henne igår. Av förklarliga skäl så hade hon då inte gått upp något speciellt. Nu väger hon 8250 g. Men det blir ett extra återbesök innan 1 års kontrollen. Men matvägran och kräksjuka det tar ju på en liten kropp.
Idag har iaf jäntan käkat med god aptit, så jag hoppas och önskar att det innebär att det är en vändning som är på gång. Längtar kopiöst till helgen nu då det ev finns hopp om en sovmorgon. Men inatt har jag det ändå lyxigt, då jag får sova i gästrummet, för jag jobbar imorgon 🙂 (Gäller ju att glädjas åt det lilla 😉 )