När det är som värst, kan det ju bara gå bättre… eller?

Felicia är lite sturlig just nu. Sömnen är dålig. Inatt var det en mardrömsnatt, hon skrek och krånglade 4h mitt i natten. Ingen höjdare. Sedan har hon strulat med maten också. Antagligen är det tänderna som är på g i överkäken, men det är en vild gissning.

Vi var på BVC och vägde och mätte henne igår. Av förklarliga skäl så hade hon då inte gått upp något speciellt. Nu väger hon 8250 g. Men det blir ett extra återbesök innan 1 års kontrollen. Men matvägran och kräksjuka det tar ju på en liten kropp.

Idag har iaf jäntan käkat med god aptit, så jag hoppas och önskar att det innebär att det är en vändning som är på gång. Längtar kopiöst till helgen nu då det ev finns hopp om en sovmorgon. Men inatt har jag det ändå lyxigt, då jag får sova i gästrummet, för jag jobbar imorgon 🙂 (Gäller ju att glädjas åt det lilla 😉 )

2 reaktioner på ”När det är som värst, kan det ju bara gå bättre… eller?”

  1. Jag känner mig trött utan att ha barn… hur ska det gå när man väl har ett eller flera barn att ta hand om?? Eller så kan man se det som att jag övar på att vara trött nu inför barnen… så kan vi säga.

  2. Sådär var det när Alexandra började få tänderna i överkäken… De var betydligt segare och jobbigare än i underkäken! Det blir bättre…jag lovar!

Lämna ett svar