Borta bra men hemma bäst, får jag väl säga. Fast det är ju många positiva saker med att få vara inkvarterad på annan ort. Felicia trivs ju verkligen med att få konstant med uppmärksamhet, det är ju en sak som inte riktigt fungerar här hemma. Ej heller med att gå och bära på henne hela tiden. Men hon har verkligen börjat gilla att sitta i bärselen. Plötsligt har jag två händer lediga och Felicia får se sig omkring. Jag har även fått ett trevligt sällskap vid matbordet. Felicia sitter nu i sin barnstol, och pratar på för fulla muggar. Mellan varven har hon legat på golvet och lekt. Hon är en högljudd liten bebis nu för tiden. Hon gormar riktigt på leksakerna, för att sedan jollra glatt 😀

Nattningen är dock det mest trista på hela dagen, både för Felicia och oss föräldrar. Hon vill verkligen inte sova, fastän ögonen går i kors. Om vi lyckas få henne att sova, då dröjer det en stund sedan hör vi skrik på nytt och så börjar vi om på nytt igen.
1. In med nappen,
2. kolla blöjan,
3. lite mer mat,
4. vagga,
5. i sängen på nytt igen.
I bästa fall stannar det vid första steget. En sak som är väldigt konstant är att hon vaknar ca 04 och ska ha mat. Men hur många gånger det sker innan det är verkligen olika.

Jaja, nu ska jag hoppa i säng också. Har hejat fram Sverige till Schlagerfinalen. Ukraina har en discoboll även detta året, men såååå mycket bättre än bidraget som var i fjol (å snyggare).

Tjingelin!