Min nya kompis

Vi arbetar för fullt i hallen nu. Mormor är uppe och leker med Felicia hela dagarna långa. Vilket innebär att vi nu har flera par händer lediga att arbeta med. I lördags var Farmor och Farfar på besök och hjälpte oss lite också, så det har verkligen skett mycket senaste dagarna. Största förändringen är att trappan är helt nedmonterad och jag har stått i två dagar och slipat och åter slipat. Men jag är tacksam över att det bara var två dagar inte fler. Vid första försöket med en slipmaskin som vi har här hemma så skulle ett steg ta 5 h att slipa. Trappan har ca 20 steg och en avsatts, så jag hade inte blivit klar de närmsta åren… Men som tur kunde vi få låna en supermaskin, och plötsligt tog det endast 45 min per steg. En klar förbättring. Så nu är trappan färdig slipad, och de första omgångarna av olja är även påstruken.

Det var riktigt roligt att slipa så ev får ytterdörren en uppfräschning också under veckan…

Som vanligt…

Under hela veckan har hela familjen engagerats i städning av huset. Har blivit riktigt fint här hemma, är rejält imponerad över vårt resultat. Alltså det är inte lätt att få det rent i vanliga fall, men när vi dessutom håller på med renovering är det en stor bedrift. Anledningen till denna städnojja var bla att jag förlagt ett styrelsemöte här hemma. Ansåg det var enklare att ha det här hemma än att ta med Felicia till kyrkan. Jag har inte deltagit i ett helt styrelsemöte på över ett halvår så det var väl dags nu. Även om det blivit lite förändringar med folk och arbetsgång så är det ändå sig likt. Å det mest komiska i det hela är att den personen som önskar allra mest att få korta och koncisa möten, den personen pratar mest 😀 (Det är inte jag.) Men det är härligt ändå för en sak är säker och ingen är rädd att höja rösten och säga sin mening, det är ju bra. Fast maratonmöten är ingen höjdare, förstår inte hur det kan vara så svårt att få till ett effektivt möte…

Overkligt ibland

Ibland får jag kolla en extra gång för att försäkra mig om att vi har fått en så underbar dotter, att det verkligen inte är en dröm. Har suttit i några dagar och scrappat bilder tagna under graviditeten. Har inte fått fram något visbart ännu, men det kommer. Fast det känns overkligt att bara för ett år sedan var jag gravid.

Kan berätta att i söndags stog Felicia för första gången på egen hand. Ja, alltså hon hade ett stadigt tag om lekställningen med ena handen. Men hon balanserade kroppen i övrigt en längre stund. Vår lilla tjej börjar bli stor nu!

Hemtex clubkort rena skiten

Ja, det var verkligen helkasst det clubkortet ska jag säga. Jag har fått betala mer än vad jag skulle få i bonus för att gå med… Urkasst! Å expediterna i butiken är helt oförstående när jag påpekade deras dåliga (läs: uteblivna) information vid köpet.

Jaja, vet precis var det kortet kommer arkiveras nu. Å det är i soparkivet!

Å det är ju inte bara jag som haft problem med det:http://www.engstream.se/2008/06/dagens-tips/

Nu bär det uppåt igen…

Efter en ilresa ner till Osby förra veckan, bär det nu uppåt igen och tillbaks till Skövde. Nu lite mer samlat och planerat. Veckan i Osby har varit omtumlande på många sätt och vis, men det har varit gott att fått vara här.

Så nu lämnar vi vårt femstjärniga hotell för ett tag. För här har vi fått njuta av god mat och rekreation. Felicia har fått käka äppelkaka för första gången. Det var riktigt mumsigt, receptet återfinns längre ner i inlägget. Felicia trivs och accepterar Mormor och Morfar riktigt bra nu. Så nattningen har jag inte behövt ta i. Hon gillar även att ta lite småutflykter utan mamma. Under måndagen kom även Gammelmormor på besök och Felicia fick ytterligare en lekkompis några dagar.

Här följer lite bilder från veckan som varit…

     

1. Fick ju visa på mina Alfapet-skills även här i Osby. På nytt lägger jag ut ett ord på sju bokstäver. Behöver väl inte säga att jag vann hela omgången 😉 (Fast dagen efter hade Far riktig tur och vann, men man får ju glädja de gamle lite också.)

2. På Mormors mage. Så här har det sett ut lite titt som tätt under veckan. Felicia stormtrivs i selen där hon får bra uppsikt över vad som händer och sker.

3. Helt slut efter att ha hälsat på alla i kyrkan.

4. Med siktet inställt på Mormors glasögon.

5. En av favvo-leksakerna hemma hos Mormor och Morfar. En TV som spelar London bridge is falling down och Row, row, row you boat om och om igen. Johan blev trött bara han hörde den en gång via telefon. Fast Felicia hon älskar när den spelar. Å om den välts så kan man trumma på den samtidigt som den spelar.

6. Syns ju tydligt vem som håller taktpinnen i vår familj nu för tiden…

För er som blev sugen på Äppelkaka så kommer här receptet…

Mormors äppelsmulpaj (2 små pajer)

2 stora äpplen
ca 1/2 dl vetemjöl
2 msk socker
25 g osaltat smör
kanel

Skala och skiva äpplena. Smörj två små formar. Blanda ihop mjöl, socker och smör till en smuldeg. Fördela äpplen och deg i de två formarna. Avsluta med att pudra kanel över på toppen. Grädda i ugnen på 200 grader i ca 15 min, tills pajen fått fin färg.

Låt kakan svalna något, mixa ihop och tillsätt ev extra smör för att uppnå rätt konsistens. Smaklig måltid.

 

Lägesrapport

Jag har inte berättat så mycket vad som händer med Felicia och hennes framsteg på ett tag. Det är full fart på tjejen, från morgon till kväll, som vanligt. Hon arbetar för fullt på att lära sig nya saker. Nu har hon i stort sett behärskat tekniken med att sitta själv. Det är sällan som hon druttar bakåt nu. Om så sker så har hon även börjat få in viss teknik för att inte slå sig så farligt.

Senaste dagarna har hon också börjat visa tecken på att vilja börja krypa. Hennes rörelser på mage är nämligen mer och mer fokuserade och i vissa ljusa stunder lyckas hon även ta sig framåt, en liten, liten bit.

Till mammas stora gläjde börjar Felicia dricka mer och mer vatten ifrån nappflaskan. Det är spännande med ny mat. Men Felicia är väldigt duktig på att visa när hon inte vill ha någon mat, eller just den maten, genom att knipa igen munnen och inte öppna den förrän skeden är på långt avstånd från munnen.

Efter viss nedperiod gällande pottsittandet, så börjar det åter vända tillbaka på nytt igen. Fast det har ju hänt endel små olycker lite här och var under tiden också…

 

På återseende, Farmor

Nej vi hann inte komma ner innan Farmor lagt sig till ro. Vi fick beskedet precis när tåget är på väg in på perrongen i Skövde. Efter stor beslutsångest valde jag ändå att sätta mig på tåget. De övriga passagerarna tyckte nog att vi var lite konstiga jag och Felicia. Hon skrattade glatt och gjorde allsköns glada ljud, och jag grät för fullt.

Men det var ändå skönt att få komma ner och ta ett sista farväl och få se henne en sista gång. Hon såg så lugn och fin. Hon har det def bättre där hon är nu. Så på återseende Farmor.

På väg ner till Osby igen…

Snart sitter jag och Felicia på tåget igen för att åka ner till Osby. Vi ska ner, och i värsta fall, säga adjö till gammelfarmor. Det har gått riktigt snabbt sista veckan. Men vi vill ta chansen att hälsa på igen, om än för sista gången. Detta året har inneburit översvallande gläjde, men tyvärr också väldigt djup sorg. Livet är verkligen en lång berg och dalbana…