Från glädje till djupaste sorg… än en gång

För bara några timmar sedan fick jag besked om att min mormor fått en rejäl hjärnblödning och nu är medvetslös. Andas gör hon av egen maskin, men hennes tid här på jorden är väldigt begränsad nu. Det kan röra sig om bara några timmar. Just nu kör min bror och svägerska ner ifrån Alunda och vi ska möta upp dem i Jönköping för att sedan fortsätta tillsammans ner till Kristianstad. Allt är packat. Men tanken var att jag skulle sova en liten stund, men det är stört omöjligt. Tacksamt nog har Johan somnat och han får ta ett hårt pass med körningen inatt.

Jag önskar att vi kommer fram och hinner säga hejdå denna gången. Även om det är det sista jag skulle vilja säga just nu. Ibland går det verkligen snabbt. Tydligen hade mormor varit ute för att handla och någon hade hittat henne utanför affären och ringt ambulans. Senast igår var hon ute på en liten tripp med sin broder. Å i tisdags rensade och sorterade mor och hon grejer i hennes källare för att det skulle bli lite mer ordning där.

Å nu detta…