Det börjar ta på dagarna för mig, snart är det dags för mig att jobba heltid och Johan och Felicia ska vara hemma själva heltid. Både trist och skoj kan jag ärligt säga.

Igår försökte jag få till ett foto på oss två, genom att hålla kameran framför oss två. Det var rätt trixigt ska jag säga. Men fick till ett väldigt bra foto (utifrån dem premisserna).

 Idag har det blivit mycket packande och tvättande. Är helt slut. Felicia har hängt med hela tiden. Förstår inte hur hon orkar eg. För hon har sovit 30 min under hela dagen, och sedan hon vaknade har det gått i 110 knyck.

Nu kanske några blir riiiiktigt nyfikna och tror att vi ska avslöja något här, men tyvärr det blir inga avslöjande här. Idag har jag och Felicia varit och fixat de sista julklapparna. Nu finns alla grejer hemma, sedan är det lite pysslande kvar, men som sagt allt är hemma vilket är skönt. Så ikväll har jag och Felicia hjälpts åt att slå in klapparna. Felicia var väldigt fascinerad av presentbanden. Hon satt länge och försökte få upp förpackningen de låg i. Till slut hittade hon ett knep. Hon placerade den bakom mig när jag sträckte mig efter pappret. När jag väl satte mig igen, så satte jag mig på paketen. Till Felicias lycka så gick då lådan upp och äntligen kunde hon komma åt innehållet 🙂

Sedan var de färdiga paketen väldigt intressanta. Om jag inte var snabb så var Felicia kvick och försökte testa hållbarheten i snörena. Det var ju extra skoj utifrån att det finns en julgranshjärta på några också. Så det blev till att flytta undan pakten snabbt som ögat när de var färdiga med band och allt lull-lull.

Men när vi väl började slå in paket med en massa små tomtar på blev Felicia helt till sig av glädje. Hon älskade verkligen det pappret. Då hon innan tålde sig fram tills att snöret var på klappen, skulle hon nu riva av pappret på klappen. Så Morbror och Fridas present är lite extra vältejpad på vissa ställen. Felicia ställer gärna upp och hjälper till och öppnar era klappar (det har hon tydligt visat) 😀

Julklappshögen är väldigt liten i år. Visst saknas fortfarande några av Felicias klappar, men det är också väldigt många färre som inte ska ha någon klapp i år. Å det kommer vara mycket konstigt att få klappen ifrån Mormor, som hon redan berättat om, och inte kunna tacka henne personligen. Det var en av hennes sämre sidor, hon hade väldigt svårt att hålla tyst om sådana saker. Vi fick ofta reda på vad vi skulle få i julklapp minst 6 månader innan jul. Men det är underbart att ha alla fina dukar nu att titta på, och besticken när vi dukar till fest. Å i år får vi ännu en fin duk, med tomtar. Ouups, Oscar du hade kanske inte koll på det (sorry). För det var ju också en grej, allt skulle vara exakt lika. Det gick inte att ge en sak till mig och en annan sak till brossan. Nej det skulle vara precis likadant. Så nu i höstas var det första gången jag hörde Mormor tycka att det var trist att sy två exakt likadana dukar. När jag då påpekade att hon kunde göra olika till oss, då var det inte tal om en sådan grej. Nej lika ska det vara 😀 Men vi hade funnit en lösning, att hon skulle sy något till Felicia. Fast det blev det aldrig av. Men hon hade tydligen valt ut en ur sitt arkiv som Felicia ska få. Ett väldigt fint minne att ha framöver för Felicia.

Jaja, nu ska jag hoppa i säng. Imorgon är det tandläkarbesök för min del. Sedan är det julblomsutdelning (ett av uppdragen som ligger på en styrelsemedlem i Elimkyrkan). På kvällen har Felicia och jag en tjejkväll, då Johan ska ha julfest med jobbet.

Slutligen så ska jag bara påminna Mor och Far så att de passar på att sova ut riktigt mycket nu. På onsdag kommer vi och Felicia är laddad inför detta nu. Sedan är vi (slutkörda och sömntörstande) föräldrar väldigt laddade inför att få chansen att få sova lite ostört i si så där två veckors tid, då Felicia tänkt sova tillsammans med sin mormor och morfar. För Felicia har ju fått löfte av er att få göra det även denna gång. Nu är det snart lång härlig semester!

Felicia babblar allt mer och repotaren i babblet har utvecklats från en massa mamamamaa med en del dadadadada. Och eftersom en viss fru generöst nog påstått att Felicia sagt mamma så kan jag väl på samma premisser påstå att hon nu sagt pappa (om så bara på engelska).

Dessutom har hon lagt sig till med Indiskt kroppsspråk, det vill säga hon skakar på huvudet istället för att nicka när hon vill något.

För övrigt så har det varit väldigt mycket godisbak på sistone, listan är numera (i total oording):

• Chokladpraliner med turkisk peppar
• Vanlig knäck
• Chokladknäck
• Ingefärsknäck
• Chokladtäckta marsipanfyllda dadlar
• Äppelmarmelad (smakade fast äppelmos och åkte bums i tunnan)
• Smörkola
• Ingefärskola
• Brända mandlar
• Polkagrispraliner

Nu har äntligen febern släppt. Idag var det en feberfri dam som vaknade. Riktigt skönt. Får hoppas att det var sista tråkigheten detta året.