Det har varit tyst här på sidan. Johan har inte riktigt kommit in i en av sysslorna här hemma, nämligen att hålla nyhetsflödet igång. Så jag samlar ihop vad som skett senaste veckan. Det är ju inte så mycket att berätta om mitt jobb, fullt upp som vanligt, ungefär som när jag lämnade det innan föräldraledigheten. Å det var inte så jobbigt heller att jobba heltid. Var skoj att vara tillbaka i vuxenvärlden. Men det är helt klart så mycket roligare att komma hem efter jobbet nu, och det är inga problem att släppa jobbet heller med det fina välkomnandet jag får varje dag.

Jaja, här kommer då veckans story, en bild per dag.

Måndag – Felicia gillar verkligen det här med ljus. Hon har fattat att man ska blåsa ut dem, så det övar hon på rätt ofta. Visserligen så blåser hon även på sådant som hon även anser är spännande. Men varm mat går det ju också bra att blåsa på. Men det går även att leka lite med ljusstumparna och pussla i dem i sina hållare.

Tisdag – Andra dagen hemma med Pappa. Här har Felicia hittat Pappas mobiltelefon. När hon öppnar den så lyser den upp i blått. Det är väldigt skoj. Så det går alldeles utmärkt att öppna och stänga, öppna och stänga om och om igen. Sedan passar hon ju även på att trycka lite på knapparna. Men när hon råkar stänga av den, då är det inte så skoj längre.

Onsdag – Den här veckan hade verkligen Felicia fått snitts på det där med kökslådor. Ni som varit hemma hos oss vet att vi har määääängder med lådor. Men destå roligare för lilltjejen. Så här öppnas det lådor hej villt. Mer spännande är det att plocka upp saker ur en och lägga ner det i en annan. Nackdelen med lådor är att det är väldigt lätt att klämma fingrarna emellan. Så det har blivit några tårar också, tyvärr.

Torsdag – När jag flyttade upp till Skövde fick jag en Garderobsblomma. Jag flyttade hit januari 2000, och blomman den lever ännu, hela 9 år senare. Å den är dessutom ännu större och finare nu. Blommor brukar inte överleva så länge hoss oss. Svårigheten är att komma ihåg att vattna. Men, den här trivs. OK, så nio år senare så är det första gången som den blommar. Så här ser en garderobsblomma ut:

Fredag – Denna dagen hade Felicia och Johan kompisar på besök. Arvid som är en månad äldre än Felicia, har redan gått sedan länge och var rätt mycket längre också. Fullt ös var det. För att Disa skulle få chansen att leka lite själv blev det till att sätta upp lite spärrar, men det var ju skoj att stå och kika. Gulligt värre, enligt mig. 🙂

Lördag – Hemma dag. Matshopping och Listuppsättning. Det är väl enklaste summeringen av dagen. Sedan hjälptes vi allihopa åt att laga mat. Vi gjorde Laxsoppa med rotfrukter och dill, ärt- och pepparrotscreame och mjukt tunnbröd. Blev en välsmakande kombination. Lite skoj att steka brödet för att grädda det. Felicia hjälpte till att plocka ur lite från lådorna.

Söndag – Nej, ingen vilodag här inte. Vi passade på att fixa lite på övervåningen. Johan ville dra nätverk upp dit. Fast innan dess så krävdes det lite nya rör och lite hål i golvet krävdes att byggas igen. Så efter en hel del arbete så är det nu bara nätverkssladdarna som saknas. Men sedan är även mitt arbetsrum uppkopplat till cyberrymden. Jag och Felicia jobbade iaf på att städa upp i min röra. Jag kan ju inte ta åt mig all credit för att ha ställt upp allt. Felicia har varit väldigt flitig och hjälpt till där. Det var mååååååånga små pärlor att plocka upp. Fick givetvis hjälp med det med Felicia, fast när det var många i burken ville hon på nytt kasta ut dem. Tyckte inte det var lika skoj dock. Men resultatet blev väldigt lyckat. Nu kan arbetslusten återvända på nytt igen, och nya pysselprojekt kan dras igång.

Idag – Det är verkligen skoj att komma hem från jobbet om dagarna. Även om jag är trött och seg, så är det så härligt att komma hem till familjen. Välkomnandet är oftast riktigt varmt och hjärtligt. Idag när jag kom hem så drog Felicia direkt iväg med mig. Efter att vi kommit ner på golvet så gjorde hon tydliga tecken på att jag skulle titta, samt ljudade högt. Var inte så svårt att förstå vad hon ville säga: ”Titta Mamma, se vad jag kan!”. Sedan så ställde hon sig upp utan att hålla i något. Väldigt stabilt faktiskt, men sedan blev hon överlycklig över mina hejarrop så koncentrationen sprack lite. Men upp igen och ännu mer glada tillrop både från mig och Felicia. Hon har stått själv flera gånger, fast omedvetet. Nu var det som om hon fattat på poängen. Vi lyckades föreviga detta ögonblick.