Ett pytte, pytte steg

Tro det eller ej, men Felicia har nu sovit i sin egen säng i fyra dagar. Oftast hela natten, ibland så kryper hon upp till oss och fortsätter sova där på morgonkvisten.

Men perfekt är det inte ännu för det är fortfarande skrik och bråk en lång stund innan hon somnar. Ja, hon somnar nog snarare av utmattning än av att hon slappnar av…

Fast vi får fortsätta på denna väg. Kanske vänder det även med skrikandet och bråket. Men det är inte skoj att ligga bredvid och genomlida detta kväll efter kväll. Varken för Felicia, Mamma eller Pappa…

Lämna ett svar