Idag har det då gått en vecka sedan vårt senaste lilla mirakel tittade ut. Detta tar hon med ro. En riktigt slö och slapp förmiddag, men det gäller ju att passa på 🙂
En vecka gammal, men redan så vet hon vad hon vill 🙂 Å som mamma är det bara att rätta in sig i ledet. Upptäckte en speciell sak när vi skulle sova. Det började när vi kom hem, eller det blev väl mer påtagligt då. För så fort lampan släcks och det blir helt mörkt i rummet så dröjer det inte många sekundrar/minutrar förrän Isabelle börjar grymta och låta en massa. Om det inte tänds igen så börjar hon skrika efter ett tag. Å detta slår aldrig fel, fastän hon redan somnat. Så numera så sover vi med en lampa tänd. Jag är väl inte så förtjust i det, för jag gillar när det är tyst och mörkt runt omkring mig när jag ska sova. Men bättre med lite ljus i rummet, än en skrikandes unge 🙂
Nu börjar vi iaf få till det så att större delen av natten så sover hon bredvid mig, men vissa nätter så sover hon större delen av tiden på mig. Men det går ändå förhållandevis bra. Är ju mysigt också, fast man blir ju något stel i kroppen efter ett tag 🙂
Morfar passade på att åka tillbaka hit efter att affären stängts på lördags eftermiddagen. Han var ju ”tvungen” att hämta hem Mormor som fortfarande var kvar här, som han så 😉 Vi fick chans att umgås ytterligare några timmar. Å Morfar fick bekanta sig lite mer med sitt nya barnbarn. För även om han fick vara med under själva förlossningen så hade han inte fått så mycket tid i lugn och ro efter allt med Isabelle. Men det passade han på att få bla under söndagskvällen då han satt större delen av kvällen med en nybadad Isabelle i sin famn och myste.
Under helgen har vi fått lite små överraskningar för att fira den nya familjemedlemmen. En hel del fina nya kläder till Isabelle, som kom med bud av Morfar ända från Skåne. Å på tisdagseftermiddagen så ringde det även på dörren och ett taxibud lämnade över denna fina buckett ifrån mina jobbarkompisar. Verkligen trevliga och uppskattade överraskningar!
Ett annat ögonblick under helgen var när Felicia för första gången började leka förlossning. Denna gången var det duplo elefanten som skulle föda barn. Hon försökte bända i sär benen så att bäbisen kunde komma ut. Gick tydligen så där, var lite svårare förlossning verkade det som. Men det kanske blir en barnmorska av Felicia framöver, vem vet?!?
Idag har vi varit inne på BB igen för att göra en sista kontroll och även ta lite tester för att kunna bli utskrivna. Isabelle vägde in sig på 4480g (+65g ifrån födelsevikten) så hon har verkligen legat i senaste veckan med matintagen. Å det kan jag stryka under 🙂 Barnläkaren gav också grönt ljus till vår lilla sötis. Hörseltest och PKU-prov gick som en dans. Inget klagande alls, hon låg lugnt kvar i min famn fastän hon blev stucken med nål och fick en ”pinne” stoppad in i varje öra. Tålig liten tjej.
Så nu har vi lämnat BB bakom oss. Nu fortsätter vi att anpassa/vänja oss vid det nya livet. Johan är hemma nu och är heltidspappa. Mormor och morfar åkte hem idag, så nu är det något tommare här. Felicia har fått komma tillbaka till dagis för att busa med sina kompisar. Min kropp börjar också återställa sig och vänja sig vid amning. Är fortfarande riktigt öm i baken, men ha tryckt ut en så stor klump så är det väl inte så konstigt 😉 Men nätterna går rätt hyffsat, någon bra någon dålig. Men i det stora hela så går det mycket bättre med Isabelle än vad det gick med Felicia första tiden. Främst beror det på att Isabelles mage verkar hantera omställningen mycket bättre än Felicias gjorde. Så livet går sin gilla gång.
Första badet blev i torsdags. Var väl inte den mest populära upplevelsen enligt Isabelle. Men det kanske blir roligare nästa gång 🙂
Passade på att klä upp sig i Morbror och Fridas present, fast det dröjde inte så länge förrän vi fick byta igen pga läckage 😉 Men riktigt extra gosig och mysig blev dottern i denna mysoverall.
Igår bäddades vagnen och premiär turen kunde avverkas i blåsten och till viss del rusket. Men Isabelle verkade trivas väl nedbäddad i pingvinoverall och åkpåse. Så det bådar ju gott framöver.
Ja, vad hände då i tisdags? Var ju inne på kontroll vid 11-tiden som ni redan läst om resultatet här. På väg hem i bilen så började jag känna lite ”ryggont”. Men tja, det har jag ju haft innan så det var ju inget mer med det. Var hemma igen vid 12:50 tiden ungefär. Väl hemma så satte jag mig en stund här framför datorn för att uppdatera mig vad som hänt i världen i väntan på att maten skulle serveras. Kockarna var nämligen full gång i köket med att fixa till dagens middag. Vid 13:10-15 tiden så började värkarna i ryggen kännas allt mer och mer och jag hittade inte någon bra sitt/liggställning så det var bara att resa sig upp och gå runt lite. Tog en tur till toa och där fastnade jag… Alltså inte bokstavligt 😉 Men hängandes över skötbordet så var det ju rätt skönt för ryggen.
Började så smått fundera på om det nog ändå inte kanske kunde vara riktiga värkar, och tänkte att om man skulle våga ringa till Johan och säga att han kanske borde samla ihop sig. Likaså om man skulle våga sig till att ringa till förlossningen och fråga… Men nja, säkert falskt alarm igen iom att jag ändå bara var öppen 2cm ca 1 h tidigare. Jaja… Nu var jag verkligen tvungen att sätta mig på toa – tryckte på något kopiöst. Å där gick vattnet. Gissar att klockan nu är ca 13:25-30 ungefär. Å efter det så är det inte tal om att fundera på om det är på g eller ej, för nu är det rejäla värkar. Som känns vill jag lova. Så istället för att tillkalla på uppmärksamhet i beskedligt tonfall blev det nu ett rejält gallskrik rakt ut. Kockarna vaknar nu till liv och springer och kollar vad som hänt. Jag lyckas haspla ur mig att de ska ringa till Johan, det är dags nu. Samt be om lite assistans att försöka få mig till sängen.
Värkarna ökar i intensitet rejält och väl liggande på sängen så konstaterar jag efter en fråga från mor att det inte finns en chans att jag kommer att kunna sitta i någon bil och ta mig till förlossningen. Så när Far ringt efter Johan, så ger Mor order direkt att ringa 112 och efter ambulans. Far kopplas vidare till förlossningen och får där prata med barnmorskan som jag träffat drygt 1h tidigare. Han får då instruktioner på vad som Mor ska göra och till viss del jag. Alltså för egen del var det inte mycket att göra mer än att försöka andas så gott det gick igenom värkarna. Jag tänkte typ tre tankar:
Shit, kommer inte få komma närheten av någon smärtlindring. Hur fasen ska detta gå? (1 sekund senare så tänker jag…)
OK, hur ska jag lyckas hålla emot tills jag nått förlossningen? (Å, där kom nästa värk och nästa tanke blir…)
Finns inte en chans att hålla emot. Kommer att spricka så det bara står härliga till… Men vad göra? (AAAAAAAAAAA!!!!)
Tja, efter det så har jag inte minne av så mycket mer än att trycka på vid varje värk. Som kom ofta, svårt med tidsuppskattning men det kan inte varit mycket mer än 1 min mellan, å enligt Mor så hade jag konstant sammandragning. Men det kände inte jag. Hur länge värken varade har jag heller ingen uppfattning om. Den var bara lång och väldigt smärtsam kan jag väl summera den till :-/
I bakgrunden så frågar mor lite vad hon ska tänka på via far och får på så vis instruktioner, och barnmorskan frågar far om förloppet och vad som händer. Till slut hör jag bara att ”Nästa gång så trycker du på allt vad du kan!” Inte så svårt att lyda order när de säger en sådan sak. Å en halvminut senare så var äntligen bäbisen ute. Johan har precis kommit hem så han får vara med om sista minutrarna, och bäbisen tittar ut ca 13:45-50. Officiellt sätts tiden till 13:50.
Ambulanspersonalen dyker nu upp ca 5 min efter att allt är ”över”. Några minuter senare så har även moderkakan kommit ut av sig själv och navelsträngen klipps. Jag får med mycket hjälp komma upp på båren och får bäbisen i min famn. Hela jag skakar något kopiöst så jag begriper inte hur jag lyckas hålla mig kvar på båren. Så får jag ta pling-plong taxin till förlossningen där vi blir undersökta både jag och bäbisen. Allt ser bra ut. Min största rädsla om att spricka har heller knappt inträffat, bara några små stygn behövs sys. Å bäbisen numera namngiven till Isabelle visar heller inga tecken på att ha mått dåligt av en hemförlossning.
Vi lämnar förlossningen vid ca 17:00 och får plats på BB i ett 4-bädds rum. Men vi är bara två som delar på det, vilket inte är helt fel. Inte lika många ljud att försöka sortera bort när man ska sova.
Felicia var ju hemma när allt detta inträffade. När jag tog mig till sängen så följde hon med också in för att se vad som höll på att hända. Varför hade mamma skrikit så högt? Så hon kröp upp i sängen framför mig, vilket kanske inte var så smart med tanke på att i nästa sekund så vrålar mamma högt av smärta. Så Felicia blev riktigt rädd och chockad då. Morfar får bära ut henne och lugna ner henne, så får hon sitta och titta på tecknat under tiden det är full fart i sovrummet. När Johan kommer hem så tar även han hand om Felicia och hon får titta på vad som eg händer efter att bäbisen kommit ut. Senare på kvällen så kommer hon, mormor och morfar upp på besök på BB. Väl där så är alla leksaker och fram för allt rutschkanan som finns i besöksrummet mycket intressantare än mamma och Isabelle 🙂 Men hon passar ändå på att hålla bäbisen och tittar lite på vad som händer runt omkring.
Ja det är väl vad som hände i tisdags. Så slutet gott allting gott! Men nu är det skönt att få vara hemma och njuta och inte ha så många strapatser framöver (förhoppningsvis).
Vid lunchtid igår så var det dags för hemgång ifrån BB. Ja vi är ju inte utskrivna ännu för vi utnyttjar ju möjligheten med BB-vård i hemmet. Vilket innebär att vi har möjlighet att ringa in till BB när som helst på dygnet om vi har några frågor eller behöver assistans på något sätt. Sedan återkommer vi inom en knapp vecka på ny kontroll och ska göra PKU-test och lite annat. Vi gjorde samma grej när vi fått Felicia och vi var väldigt nöjda med det. Skönt att kunna vara hemma men ändå ha en hotline att ta till när man är helt villrådig. Å om något skulle strula eller så kan vi alltid komma tillbaka till BB och få tillbaka sin sängplats.
Isabelle fick igår sin premiärtur i både bilstol och overall. Hon satt bra där. Men tydligen var stolen något tyngre än förra, enligt Johan. Men i och urlastning ur bilen var betydligt smidigare och enklare iom insatsen. Overallen passade också – eller ja, den var ju något stor. Fast det dröjer nog inte så länge till innan hon har växt i den lite mera. Det var verkligen en söt och gosig liten pingvin som vi fick med oss hem 🙂
Felicia tar det med rätt stor ro att hon blivit storasyster. Hon observerar och frågar en massa om vad som händer med Isabelle och runt omkring henne. Så det har gått helt underbart bra. Givetvis vill hon hålla sin lillasyster också, fast det är inga längre stunder. Lagom till att hon fått henne i knäet så tar det ca 30 sek så ska hon gå därifrån och göra något annat. Men här fick vi ett bra foto på tre söta tjejer under en av dessa stunder.
Natten som varit blev lång för min och Isabelles del. Blev inte mycket sömn. Mycket snuttande och magen körde på rejält för Isabelle. Fast jag kan ändå tycka att det har gått något bättre med just magen än vad det gjorde för Felicia. Så idag har jag och Isabelle försökt att sova och ta igen oss så mycket som möjligt. Isabelle har lyckats bäst med det, så jag har väl en föraning om att natten som kommer även den kommer att bli något lång. För om hon inte haft någon speciell vakenperiod under dagen så lär väl den komma nu under natten. Ja det vänder väl framöver, bara gilla läget och göra det bästa av situationen. Amningen fungerar bra, men det är en viss nackdel att behöva amma så mycket som Isabelle vill för eftervärkarna är bitvis inte nådiga. Men det ska ju släppa snart också… Men vilken tur/lyx det är att ha mormor här på besök denna veckan. Jag, Felicia och Isabelle blir riktigt bortskämda. Bara njuter i stora drag!
Idag har vi haft första badet, men mer om det kommer senare – fotona ligger fortfarande i kameran. Så det får bli ”to be continued” på det. Nu ska jag ta och försöka hitta sängen och passa på att få lite sömn innan dottern blir sugen på en liten slurp igen 🙂 Natti natt.
Nu har jag och Isabelle lämnat BB och åkt hem. Skönt att komma hem och få sova i sin egen säng och ha sina egna välbekanta ljud omkring sig. Skriver inte så mycket nu, mer kommer senare. Men allt är bra med oss, vi är dock väldigt trötta och sega idag.
När hon väl ville ut gick det snabbt. Ooooooootroligt snabbt. Förlöstes hemma av mormor, med morfar som gav instruktioner från barnmorskan på telefon. Väl ute så kom ambulansen.
