… eller om det omformuleras till Felicias värld ”Maten är alltid godare från någons annans fat”. Visst är det skumt. Exakt samma mat, men maten från Felicias tallrik den spottas ut. Men då maten tas ifrån Mammas eller Pappas tallrik, då äts det med stor iver.

Mammas eller Pappas glasögon är riktigt skoj byte för Felicia nu för tiden. Hon vet mycket väl att hon inte får ta dem men hon försöker med alla knep att komma åt dem. Här följer några exempel:

• Sitter och gosar i någons famn. Felicia ligger med huvudet mot ens axel, och sedan leker hennes ena hand med ens hår. Detta ackompanjeras med ett ”aaaaaaaaa”-gosljud från Felicia. Snabbt som ögat flyttas handen i håret till glasögonen.
• Sitter i soffan och tittar på tv. Felicia får även hon vara uppe i soffan. Inte så svårt att ställa sig upp brevid Mamma eller Pappa och lätt plocka glasögonen från ansiktet.
• Eller senaste varianten. Vid läggdags brukar jag ta av mig glasögonen eftersom jag vet vad som annars komma skall. Glasögonen placeras oftast på nattduksbordet eller på sänggaveln. Ikväll blev det sänggaveln. Då det var riktigt strul med att komma ner i varv så fick jag lägga Felicia på min mage och fick henne att slappna av där. Efter att Felicia legat stilla flera minuter och jag märkte att andetagen blev allt lugnare och lugnare så tänker jag ”Nu är det nog dags att flytta ner henne till hennes säng”. I samma ögonblick så far Felicia upp, tar verkligen sats och förflyttar sig fort som ögat den dryga metern liggandes på min mage till halvståendes vid huvudgaveln. Väl där tar hon blixtsnabbt tag i glasögonen och sedan snabbt ner igen och vänder klacken mot andra sidan av sängen och är framme vid kanten lagom till att jag lyckats få tag på henne. Så liten men så smart ändå 🙂

Det är några exempel, men det finns många fler fall då busfröet i Felicia spirar.

Senaste dagarna har det varit lite extra bökigt med sömnen. Felicia har somnat när vi lagt henne vid ca 20 tiden på kvällen. Men ca 1 h senare så har hon vaknat på nytt igen och vägrat somna om. Så hon har varit uppe rätt sent. Det har blivit både 22 och 23 innan hon somnat på nytt. Här är foto från gårdagen då hon på nytt kommit upp. Tjejen insisterar att hon inte är trött, men skenet bedrar…

Idag fick Felicia syn på gunghästen på nytt. Det har inte varit så skoj att sitta längre stunder i den. Men Johan berättade vid fikat att de gungat riktigt länge idag. Att det var riktigt skoj.

Jag och Felicia har börjat att låta som Indianer när tex munnen ska tvättas efter maten. Felicia tycker det är riktigt skoj. Och för handen fram och tillbaka på munnen samtidigt som hon säger ”aaaa”. Ibland får jag ställa upp och säga aaa i hennes ställe och hon klappar bestämt på min mun istället. Sedan flinar hon så där sött.

 Skor och strumpor är lite trixigt meck för Felicia. Hon har hajjat att de ska vara på fötterna. Men hur ska de komma på är en helt annan femma. Oftast placeras strumporna ovanpå fötterna, men direkt när hon rör på sig så ramlar de ju av och då sätter sig Felicia sig ner igen och försöker på nytt få på sig strumpan till slut läggandes på… ja en evighets maskin… Skorna är då lite enklare eftersom de är styvare. Så dem får hon halvt på numera. Fast hon har inte förståt hur hon ska få på dem sista biten över ”kröken” (hälen). Så än så länge kan hon inte placera på CV:n att hon även kan sätta på sig skor och strumpor själv. Än så länge står det bara halsband där…

När man får äta frukost med dessa två ”sötisar”, blir man genast laddad inför en ny arbetsdag…

I höstas när jag var på kick-off med jobbet i Stockholm, fick jag ett halsband på Wallmans. Väldigt plastigt och lågbudget. Felicia fick syn på det och har lekt lite till och från med det. Men sista två veckorna då har det varit på henne i stort sett konstant från det att hon vaknar till det att hon somnar på kvällen. Hon är väldigt noga med att sätta på sig det själv, inget som vi ”tvingar” på henne. I fredags fick hon även en extra glittrigt ”snöre” via Mormors och Morfars paket så nu har hon två halsband som hon har på sig. Hur hon blivit så bling-bling redan vid 1 års ålder det är en gåta. Men väldigt sött är det ändå.

På lördag så är det kalas igen. Felicia har bjudit in till sitt första barnkalas. Så ikväll har hon och jag bakat första tårtan. Givetvis blir det en chokladtårta, då det är Felicias kalas. Felicia var även med och smakade på smeten. Den fick mycket väl godkänt.

Idag när jag åkte hem från jobbet så tänkte jag på hur bra jag har det ändå. På ett år så har mycket verkligen förändrats. Det har/är väldigt jobbigt ibland men oftast är det mest bara underbart. Fast livet har verkligen fått en helt annan mening. Innan var det inte alltid att jag åkte hem och såg fram emot det med sådan gläjde. Utan jobbet hängde med i både tankar och jobbväska. Men nu släpper jag oftast jobbet när jag stiger in i bilen/bussen på väg hem, om inte förr så blir det definitivt när jag stiger innanför dörren här hemma.  Vilket privilegium jag har ändå!

Eftersom Johan fortfarande var lite spak när han vaknade i morse fick Felicia helt enkelt följa med och jobba idag. Jag hade Ledningsgruppsmöte och kunde inte stanna hemma. Så efter en mjukstart på morgonen hade vi till slut lyckats att packa ihop leksaker, gå-vagn, mat och dator. Kände mig som världens pack-åsna när jag skulle baxa ut allt ur bilen.

Mötet gick bra, massor av pepparkakor och smörgåsrån så blir det lungt. Felicia var både uppe på bordet och kröp samt nere på golvet. Testade några knä att sitta i. Men hon störde inte mötet speciellt mycket, utan jag var rätt impad efter att hon stått ut 1,5 h utan att gny det minsta. Hon fick även beröm efteråt av de andra deltagarna så det var ju skönt 🙂

Jag behövde fixa lite till så då fick Felicia agera sekreterare. Hon har börjat förstå sig på det här med telefoner nu. Hon tar upp både mobiltelefon och vanlig telefonlur nu och lyssnar. Nu har hon även hajat vad post-it-lappar ska användas till. Fast allt för praktiskt är det kanske inte att ha alla lapparna placerade mitt på skärmen… Får nog organisera om lite imorgon när jag är på kontoret igen 🙂

När jag satt och tittade igenom senaste veckans foton så inser jag allt mer att den lilla bäbisen vi fick för ett år sedan nu inte är det längre. Det har hänt så mycket både gällande utseende och uttryck sista tiden. Hon börjar se mer ”vuxen” ut i ansiktet tycker jag.

Lite kort uppdatering. Igår var det 1års kontroll på BVC. Läkare och hela fadderutten. Fick spruta – ingen höjdare. Gick igenom besiktningen i övrigt, förutom anmärkning på vikten. Efter en tacksam viktuppgång under jul och nyår så hade hon nu trappat av på nytt igen. Nu koll får göras. Antagligen är det inget mer än tänderna som spökar, för aptiten är verkligen upp och ner för tillfället.

Igår kväll/natt så fick Johan parkera sig på toa. Det dröjde fram till lunchtid idag innan han inte behövde hålla fast vid toasitsen så väldans hårt. Så det blev till att stanna hemma från jobbet idag. Eller nja, jag och Felicia fick ta oss en sväng bort till kontoret och hämtade hem min dator och kolla av läget. Nu ikväll verkar det dock vara rel lungt inför morgondagen. Så det blir nog att stiga upp som vanligt och vara på vuxendagiset hela dagen.

Nu börjar gratulationshälningar och paket så smått ramla ner i postlådan. Väldigt skoj! Felicia har inte fått se något av paketen ännu. Men på fredag blir det stort öppnande. Imorgon kväll så kommer även de första gratulanterna hit. Ska bli skönt (för oss alla) att få ha Mormor och Morfar här dryga helgen. Å sedan kommer Morbror på fredag, den orakade stockholmaren (få se vad Felicia tycker om det – skägget alltså). Å Farmor, Farfar, Faster och Gammelfarmor på lördag. Sedan får det vara nog 😉

Här kommer iaf ett litet foto. En nybadad tjej som busade lite och snodde hudlotionen så jag inte kunde smörja in henne. Vi hade fullt ”krig” i sängen, med massor av tjo och tjim 🙂 En riktigt liten busfia. Här får ni chans att se alla nya tänder också. Ser att det även är på väg ut en ytterligare i överkäken.

Dags att hoppa i säng. Jag och Felicia har pyjamasparty i natt 😀

Då börjar det närma sig den stora dagen för Felicia. Förberedelserna har nu så smått börjat. Idag har festutstyrseln påbörjats. Givetvis ska Felicia få en klädsel värdig en ett-års-jubilant. Så brodermaskinen har använts. Resultatet? Nej det får ni allt vänta att se. Har ju inte slutfört allt ännu.

Annars har det varit väldigt mycket ”gör-om” denna helgen. Det jag arbetade på i syprojekt under jul/nyår blev till att sprätta upp, då inte knapparna ville fästa. Så nu är jag snart där jag var för några veckor sedan (igen). Johan har jobbat på listerna. Det börjar arta sig riktigt mycket nu. Inte många ställen var. Tom så att det inte behöver bli ett 10 års projekt.

Felicia har varit lite upp och ner sista tiden. När hon är gnällig är hon det kopiöst mycket, och när hon är glad så är det också till 100%. Johan har fått ta några tuffa nätter. Det mesta beror nog på tänderna som nu börjar sticka fram i överkäken. En tand har letat sig ut, men det syns att flera är på väg. Så nu är det tandagnissel som gäller, både bildligt och bokstavligt. Så jag är väldigt tacksam för nappen vid dessa tillfällena.

Idag har vi på nytt burit in hennes säng i sovrummet. Fast nu har ena sidan åkt av. Tanken är att vi ska kunna ställa hennes säng in vid vår och hon ska sova i sin egen säng och vi får ha vår för oss själva. Om Felicia önskar kan hon krypa upp. Men förhoppningsvis blir det lite jobbigt iaf när det är mörkt så hon stannar på sin planhalva. Sängen är placerad på Johans sida så kanske det innebär att jag får chansen att sova i min egen säng och inte bara i gästrummet (som jag varit förvisad till under arbetsdagarna).

Har även börjat att titta seriöst på det här med dagis också. Ingen lätt sak. Finns ett här i Igelstorp, men vi vet att det är trångt. Så oddsen för att vi ska få plats där direkt är inte så höga. OK, vad ska vi då ha för andra alternativ? Oavsett måste vi ta något alternativ som finns inne i Skövde. Så ska det ju placeras helst i närheten till något av våra jobb. Det bästa alternativet, det är givetvis också lång kö till. Sedan finns det ju Montessoridagis som är precis brevid mitt jobb. Men frågan är om vi vill ta på oss det arbetet som innebär med det, och kön är extremt lång, så där får vi väl inte heller plats direkt när vi vill komma till i augusti. Frågan är också, var kommer Felicia trivas bäst? Var får hon chansen att utvecklas ut efter hennes behov, och var blir hon sedd? Vill ju det allra bästa för sina barn, men hur långt ska man sträcka sig?

Nu ska jag hoppa till kojs. Bidde inga foto idag. Men ska se om det kan bli bättring ev imorgon. Ny träningstid är förresten satt till onsdag. Magmusklerna har demonstrerat några dagar, men nu verkar de vara på det klara med ett nytt träningspass. Får väl passa på att träna lite inför stundande helgens alla godsaker.