Lite små upptäckter i vardagen som tyder på stora framsteg.

Isabelle har ett par muggar med tillhörande piplock i flera färger. Varje mugg och lock är enfärgade och det är i ca 4-5 olika färger. Hon brukar själv gå och hämta en ny mugg och lock när hon är törstig för att få hjälp att fylla på den av oss äldre. Det jag märkt är att hon väljer verkligen ut mugg och lock i samma färg. Hon står och flyttar runt lock och muggar i lådan tills hon hittar en matchande kombination. Så det bådar ju gott för framtiden att hon redan har en sådan färgmedvetenhet –  färghandlardna:t kanske finns där ändå 😉

Å sedan blir det mer tendenser till ord nu: Kaka är det senaste mest tydliga framsteget. Hon är verkligen nöjd när hon lyckats säga det och fått bekräftelse på att vi förstår vad hon säger. Underbart med utveckling!

Dock är det lite trist att lämna på dagis nu på morgnarna. Isabelle tycker det är skoj att vara och leka på dagis och det går ingen nöd på henne där. Dock försöker hon intensivt varje morgon nu med att slingra sig ur kravet på att mamma eller pappa ska lämna henne där genom att klänga sig fast vid oss och gråta intensivt. En aningens tufft. Hon vill ha det bästa av båda världar. Det bästa hade varit om Mamma eller pappa kunde stanna kvar och leka på dagis också, men det går ju inte. Men desto roligare är det ju att komma och hämta henne. För då är hon snabbt uppe i famnen och kramar om en och sedan vinkar hon kvickt hejdå till fröknarna och vill gå hem direkt 🙂 Jaja, det ger väl sig med tiden med lämningen. Tror hon eg vill vara hemma på morgonen och njuta lite innan hon kan ta tag i dagen och leka på dagis 🙂

Ja man skulle kunna tro att det är Felicia men nej, nej. Hon är verkligen lugn i jämförelse. Isabelle är väl inne i en ”testa-gränserna”-period nu och då passar hon på att göra så många hyss hon hinner under en dag. För det där med att hon är ung och dum det håller inte, för hon är mycket väl medveten om vad man får och inte får göra. Iaf i de flesta fallen.

Så vad blir vi utsatta för då?

Jo hon har en förkärlek att sprida pölar efter sig. Pölar av saft, vatten, mjölk eller annan dryck som finns i hennes pipmuggar. För det är ju så roligt att vända dem upp och ner och ”vattna” omgivningen. Ofta hittar vi henne med några överblivna flingor eller mariekex ståendes vid öppna spisen där hon radat upp dem. Sedan står hon och vattnar dem där. Blir ju geggigt och fint efter ett tag. Men allt för ofta hittar vi dessa pölar (dock inte med något fling/kakinnehåll) på golvet på olika ställen. Främst i kök, hall och vardagsrumsgolv. Sura är när hon häller saft i mellanrummet där vi har heltäckningsmatta…

En annan sak hon har fattat tycke för, tyvärr…. Det är det här med att måla på ytor där man inte ska måla. Hon är fenomenal att få tag på kritor och tuschpennor. Som tur har det ännu inte kommit upp några märken på någon tapet som inte går bort. Men hon har dekorerat sängkläder, bord och andra inventarier med tuschpennorna. Kakelplattorna i nya badrummet har också dekorerats färgglatt, men hon måste ha sett Pappa göra så när han märkt ut något för att borra. Men tacksamt är dessa plattorna väldigt enkla att torka av. Annars hade vi fått ett lite färggladare badrum och inte så ”tråkigt” vitt och grått 😉 Å den som säger att det är ju bara att hålla pennorna borta från henne. Visst så enkelt är det. Fast vi har en större tjej i huset också som inte tänker på samma vis som oss föräldrar utan tror att de hon lägger på sitt rum på golvet eller i ögonhöjd för lillasyster inte rörs iom att hon stängt sin dörr. Jaja… Ska bli gött när tuschpennorna får bo på ovanvåningen.

Hon har väldigt gröna fingrar. Å de dras till en specifik blomma. En tjockbladig växt vi har hemma stående i fönsternischen i matrummet. Den går hon lite pö om pö och plockar av bladen bit för bit. Sedan lägger hon det i låda eller liknande. Hon plockar tills hon blir påkommen. Jag är förvånad över att blomman överlevt, men den verkar må bra och växer på i full fart ändå. Vi har försökt att rensa bort alla blommorna där och låta det vara rensat en längre tid. Men så fort de kommer tillbaka är hon tillbaka. Hon har slutat att plocka från de övriga blommorna, så det måste vara något speciellt med denna växt. Det är inte lönt att sätta hinder för henne heller så att hon ska sluta gå dit. För det resulterar bara i våghalsiga klätter- och akrobatikövningar å en blomma är inte så mycket värd som vår dotter anser jag… 😉

Ett annat återkommande litet bus och väldigt sött sådant är att hon fattat tycke för våra headset till mobilerna. Om vi inte gömmer dem väl så nosar hon upp dem och sedan pillar hon av plastmuffen vid själva öronsnäckan. Jag förstår inte varför hon har sådan förkärlek till dessa. Men till vissa lurar börjar det nu tryta med öronmuffar. För om hon får fritt spelrum en längre stund verkar det som att tar muffarna och går iväg med dem till något annat ställe.

När hon blir påkommen med sina små bus så flinar hon stort och vänder snabbt på klacken och springer iväg. Om vi inte kommer på henne och hinner säga ifrån på skarpen innan, för då flinar hon inte utan springer iväg arg och spelar ledsen för att hon inte får göra som hon vill. Men då vi inte följer efter så ändrar hon ton snabbt och satsar energin på något nytt istället 😉

Gulleplutt!

Ett säkert trick för att veta att hon står på samma ställe lite längre än 5 min det är att låta henne leka med vatten i handfatet. Så nu står båda tjejerna där, leker och har skoj tillsammans. Å jag kan sjunka ner i soffan en liten stund och njuta av lugnet 😀

Kan ju ha det sämre. Mys hela dagen med tecknat. Så hög är ambitionsnivån för oss idag. Men helt ok 🙂