Eftersom Johan fortfarande var lite spak när han vaknade i morse fick Felicia helt enkelt följa med och jobba idag. Jag hade Ledningsgruppsmöte och kunde inte stanna hemma. Så efter en mjukstart på morgonen hade vi till slut lyckats att packa ihop leksaker, gå-vagn, mat och dator. Kände mig som världens pack-åsna när jag skulle baxa ut allt ur bilen.

Mötet gick bra, massor av pepparkakor och smörgåsrån så blir det lungt. Felicia var både uppe på bordet och kröp samt nere på golvet. Testade några knä att sitta i. Men hon störde inte mötet speciellt mycket, utan jag var rätt impad efter att hon stått ut 1,5 h utan att gny det minsta. Hon fick även beröm efteråt av de andra deltagarna så det var ju skönt 🙂

Jag behövde fixa lite till så då fick Felicia agera sekreterare. Hon har börjat förstå sig på det här med telefoner nu. Hon tar upp både mobiltelefon och vanlig telefonlur nu och lyssnar. Nu har hon även hajat vad post-it-lappar ska användas till. Fast allt för praktiskt är det kanske inte att ha alla lapparna placerade mitt på skärmen… Får nog organisera om lite imorgon när jag är på kontoret igen 🙂

När jag satt och tittade igenom senaste veckans foton så inser jag allt mer att den lilla bäbisen vi fick för ett år sedan nu inte är det längre. Det har hänt så mycket både gällande utseende och uttryck sista tiden. Hon börjar se mer ”vuxen” ut i ansiktet tycker jag.

Lite kort uppdatering. Igår var det 1års kontroll på BVC. Läkare och hela fadderutten. Fick spruta – ingen höjdare. Gick igenom besiktningen i övrigt, förutom anmärkning på vikten. Efter en tacksam viktuppgång under jul och nyår så hade hon nu trappat av på nytt igen. Nu koll får göras. Antagligen är det inget mer än tänderna som spökar, för aptiten är verkligen upp och ner för tillfället.

Igår kväll/natt så fick Johan parkera sig på toa. Det dröjde fram till lunchtid idag innan han inte behövde hålla fast vid toasitsen så väldans hårt. Så det blev till att stanna hemma från jobbet idag. Eller nja, jag och Felicia fick ta oss en sväng bort till kontoret och hämtade hem min dator och kolla av läget. Nu ikväll verkar det dock vara rel lungt inför morgondagen. Så det blir nog att stiga upp som vanligt och vara på vuxendagiset hela dagen.

Nu börjar gratulationshälningar och paket så smått ramla ner i postlådan. Väldigt skoj! Felicia har inte fått se något av paketen ännu. Men på fredag blir det stort öppnande. Imorgon kväll så kommer även de första gratulanterna hit. Ska bli skönt (för oss alla) att få ha Mormor och Morfar här dryga helgen. Å sedan kommer Morbror på fredag, den orakade stockholmaren (få se vad Felicia tycker om det – skägget alltså). Å Farmor, Farfar, Faster och Gammelfarmor på lördag. Sedan får det vara nog 😉

Här kommer iaf ett litet foto. En nybadad tjej som busade lite och snodde hudlotionen så jag inte kunde smörja in henne. Vi hade fullt ”krig” i sängen, med massor av tjo och tjim 🙂 En riktigt liten busfia. Här får ni chans att se alla nya tänder också. Ser att det även är på väg ut en ytterligare i överkäken.

Dags att hoppa i säng. Jag och Felicia har pyjamasparty i natt 😀

Då börjar det närma sig den stora dagen för Felicia. Förberedelserna har nu så smått börjat. Idag har festutstyrseln påbörjats. Givetvis ska Felicia få en klädsel värdig en ett-års-jubilant. Så brodermaskinen har använts. Resultatet? Nej det får ni allt vänta att se. Har ju inte slutfört allt ännu.

Annars har det varit väldigt mycket ”gör-om” denna helgen. Det jag arbetade på i syprojekt under jul/nyår blev till att sprätta upp, då inte knapparna ville fästa. Så nu är jag snart där jag var för några veckor sedan (igen). Johan har jobbat på listerna. Det börjar arta sig riktigt mycket nu. Inte många ställen var. Tom så att det inte behöver bli ett 10 års projekt.

Felicia har varit lite upp och ner sista tiden. När hon är gnällig är hon det kopiöst mycket, och när hon är glad så är det också till 100%. Johan har fått ta några tuffa nätter. Det mesta beror nog på tänderna som nu börjar sticka fram i överkäken. En tand har letat sig ut, men det syns att flera är på väg. Så nu är det tandagnissel som gäller, både bildligt och bokstavligt. Så jag är väldigt tacksam för nappen vid dessa tillfällena.

Idag har vi på nytt burit in hennes säng i sovrummet. Fast nu har ena sidan åkt av. Tanken är att vi ska kunna ställa hennes säng in vid vår och hon ska sova i sin egen säng och vi får ha vår för oss själva. Om Felicia önskar kan hon krypa upp. Men förhoppningsvis blir det lite jobbigt iaf när det är mörkt så hon stannar på sin planhalva. Sängen är placerad på Johans sida så kanske det innebär att jag får chansen att sova i min egen säng och inte bara i gästrummet (som jag varit förvisad till under arbetsdagarna).

Har även börjat att titta seriöst på det här med dagis också. Ingen lätt sak. Finns ett här i Igelstorp, men vi vet att det är trångt. Så oddsen för att vi ska få plats där direkt är inte så höga. OK, vad ska vi då ha för andra alternativ? Oavsett måste vi ta något alternativ som finns inne i Skövde. Så ska det ju placeras helst i närheten till något av våra jobb. Det bästa alternativet, det är givetvis också lång kö till. Sedan finns det ju Montessoridagis som är precis brevid mitt jobb. Men frågan är om vi vill ta på oss det arbetet som innebär med det, och kön är extremt lång, så där får vi väl inte heller plats direkt när vi vill komma till i augusti. Frågan är också, var kommer Felicia trivas bäst? Var får hon chansen att utvecklas ut efter hennes behov, och var blir hon sedd? Vill ju det allra bästa för sina barn, men hur långt ska man sträcka sig?

Nu ska jag hoppa till kojs. Bidde inga foto idag. Men ska se om det kan bli bättring ev imorgon. Ny träningstid är förresten satt till onsdag. Magmusklerna har demonstrerat några dagar, men nu verkar de vara på det klara med ett nytt träningspass. Får väl passa på att träna lite inför stundande helgens alla godsaker.

Det har varit tyst här på sidan. Johan har inte riktigt kommit in i en av sysslorna här hemma, nämligen att hålla nyhetsflödet igång. Så jag samlar ihop vad som skett senaste veckan. Det är ju inte så mycket att berätta om mitt jobb, fullt upp som vanligt, ungefär som när jag lämnade det innan föräldraledigheten. Å det var inte så jobbigt heller att jobba heltid. Var skoj att vara tillbaka i vuxenvärlden. Men det är helt klart så mycket roligare att komma hem efter jobbet nu, och det är inga problem att släppa jobbet heller med det fina välkomnandet jag får varje dag.

Jaja, här kommer då veckans story, en bild per dag.

Måndag – Felicia gillar verkligen det här med ljus. Hon har fattat att man ska blåsa ut dem, så det övar hon på rätt ofta. Visserligen så blåser hon även på sådant som hon även anser är spännande. Men varm mat går det ju också bra att blåsa på. Men det går även att leka lite med ljusstumparna och pussla i dem i sina hållare.

Tisdag – Andra dagen hemma med Pappa. Här har Felicia hittat Pappas mobiltelefon. När hon öppnar den så lyser den upp i blått. Det är väldigt skoj. Så det går alldeles utmärkt att öppna och stänga, öppna och stänga om och om igen. Sedan passar hon ju även på att trycka lite på knapparna. Men när hon råkar stänga av den, då är det inte så skoj längre.

Onsdag – Den här veckan hade verkligen Felicia fått snitts på det där med kökslådor. Ni som varit hemma hos oss vet att vi har määääängder med lådor. Men destå roligare för lilltjejen. Så här öppnas det lådor hej villt. Mer spännande är det att plocka upp saker ur en och lägga ner det i en annan. Nackdelen med lådor är att det är väldigt lätt att klämma fingrarna emellan. Så det har blivit några tårar också, tyvärr.

Torsdag – När jag flyttade upp till Skövde fick jag en Garderobsblomma. Jag flyttade hit januari 2000, och blomman den lever ännu, hela 9 år senare. Å den är dessutom ännu större och finare nu. Blommor brukar inte överleva så länge hoss oss. Svårigheten är att komma ihåg att vattna. Men, den här trivs. OK, så nio år senare så är det första gången som den blommar. Så här ser en garderobsblomma ut:

Fredag – Denna dagen hade Felicia och Johan kompisar på besök. Arvid som är en månad äldre än Felicia, har redan gått sedan länge och var rätt mycket längre också. Fullt ös var det. För att Disa skulle få chansen att leka lite själv blev det till att sätta upp lite spärrar, men det var ju skoj att stå och kika. Gulligt värre, enligt mig. 🙂

Lördag – Hemma dag. Matshopping och Listuppsättning. Det är väl enklaste summeringen av dagen. Sedan hjälptes vi allihopa åt att laga mat. Vi gjorde Laxsoppa med rotfrukter och dill, ärt- och pepparrotscreame och mjukt tunnbröd. Blev en välsmakande kombination. Lite skoj att steka brödet för att grädda det. Felicia hjälpte till att plocka ur lite från lådorna.

Söndag – Nej, ingen vilodag här inte. Vi passade på att fixa lite på övervåningen. Johan ville dra nätverk upp dit. Fast innan dess så krävdes det lite nya rör och lite hål i golvet krävdes att byggas igen. Så efter en hel del arbete så är det nu bara nätverkssladdarna som saknas. Men sedan är även mitt arbetsrum uppkopplat till cyberrymden. Jag och Felicia jobbade iaf på att städa upp i min röra. Jag kan ju inte ta åt mig all credit för att ha ställt upp allt. Felicia har varit väldigt flitig och hjälpt till där. Det var mååååååånga små pärlor att plocka upp. Fick givetvis hjälp med det med Felicia, fast när det var många i burken ville hon på nytt kasta ut dem. Tyckte inte det var lika skoj dock. Men resultatet blev väldigt lyckat. Nu kan arbetslusten återvända på nytt igen, och nya pysselprojekt kan dras igång.

Idag – Det är verkligen skoj att komma hem från jobbet om dagarna. Även om jag är trött och seg, så är det så härligt att komma hem till familjen. Välkomnandet är oftast riktigt varmt och hjärtligt. Idag när jag kom hem så drog Felicia direkt iväg med mig. Efter att vi kommit ner på golvet så gjorde hon tydliga tecken på att jag skulle titta, samt ljudade högt. Var inte så svårt att förstå vad hon ville säga: ”Titta Mamma, se vad jag kan!”. Sedan så ställde hon sig upp utan att hålla i något. Väldigt stabilt faktiskt, men sedan blev hon överlycklig över mina hejarrop så koncentrationen sprack lite. Men upp igen och ännu mer glada tillrop både från mig och Felicia. Hon har stått själv flera gånger, fast omedvetet. Nu var det som om hon fattat på poängen. Vi lyckades föreviga detta ögonblick.