Mammas eller Pappas glasögon är riktigt skoj byte för Felicia nu för tiden. Hon vet mycket väl att hon inte får ta dem men hon försöker med alla knep att komma åt dem. Här följer några exempel:

• Sitter och gosar i någons famn. Felicia ligger med huvudet mot ens axel, och sedan leker hennes ena hand med ens hår. Detta ackompanjeras med ett ”aaaaaaaaa”-gosljud från Felicia. Snabbt som ögat flyttas handen i håret till glasögonen.
• Sitter i soffan och tittar på tv. Felicia får även hon vara uppe i soffan. Inte så svårt att ställa sig upp brevid Mamma eller Pappa och lätt plocka glasögonen från ansiktet.
• Eller senaste varianten. Vid läggdags brukar jag ta av mig glasögonen eftersom jag vet vad som annars komma skall. Glasögonen placeras oftast på nattduksbordet eller på sänggaveln. Ikväll blev det sänggaveln. Då det var riktigt strul med att komma ner i varv så fick jag lägga Felicia på min mage och fick henne att slappna av där. Efter att Felicia legat stilla flera minuter och jag märkte att andetagen blev allt lugnare och lugnare så tänker jag ”Nu är det nog dags att flytta ner henne till hennes säng”. I samma ögonblick så far Felicia upp, tar verkligen sats och förflyttar sig fort som ögat den dryga metern liggandes på min mage till halvståendes vid huvudgaveln. Väl där tar hon blixtsnabbt tag i glasögonen och sedan snabbt ner igen och vänder klacken mot andra sidan av sängen och är framme vid kanten lagom till att jag lyckats få tag på henne. Så liten men så smart ändå 🙂

Det är några exempel, men det finns många fler fall då busfröet i Felicia spirar.

Senaste dagarna har det varit lite extra bökigt med sömnen. Felicia har somnat när vi lagt henne vid ca 20 tiden på kvällen. Men ca 1 h senare så har hon vaknat på nytt igen och vägrat somna om. Så hon har varit uppe rätt sent. Det har blivit både 22 och 23 innan hon somnat på nytt. Här är foto från gårdagen då hon på nytt kommit upp. Tjejen insisterar att hon inte är trött, men skenet bedrar…

Idag fick Felicia syn på gunghästen på nytt. Det har inte varit så skoj att sitta längre stunder i den. Men Johan berättade vid fikat att de gungat riktigt länge idag. Att det var riktigt skoj.

Jag och Felicia har börjat att låta som Indianer när tex munnen ska tvättas efter maten. Felicia tycker det är riktigt skoj. Och för handen fram och tillbaka på munnen samtidigt som hon säger ”aaaa”. Ibland får jag ställa upp och säga aaa i hennes ställe och hon klappar bestämt på min mun istället. Sedan flinar hon så där sött.

 Skor och strumpor är lite trixigt meck för Felicia. Hon har hajjat att de ska vara på fötterna. Men hur ska de komma på är en helt annan femma. Oftast placeras strumporna ovanpå fötterna, men direkt när hon rör på sig så ramlar de ju av och då sätter sig Felicia sig ner igen och försöker på nytt få på sig strumpan till slut läggandes på… ja en evighets maskin… Skorna är då lite enklare eftersom de är styvare. Så dem får hon halvt på numera. Fast hon har inte förståt hur hon ska få på dem sista biten över ”kröken” (hälen). Så än så länge kan hon inte placera på CV:n att hon även kan sätta på sig skor och strumpor själv. Än så länge står det bara halsband där…

När man får äta frukost med dessa två ”sötisar”, blir man genast laddad inför en ny arbetsdag…

I höstas när jag var på kick-off med jobbet i Stockholm, fick jag ett halsband på Wallmans. Väldigt plastigt och lågbudget. Felicia fick syn på det och har lekt lite till och från med det. Men sista två veckorna då har det varit på henne i stort sett konstant från det att hon vaknar till det att hon somnar på kvällen. Hon är väldigt noga med att sätta på sig det själv, inget som vi ”tvingar” på henne. I fredags fick hon även en extra glittrigt ”snöre” via Mormors och Morfars paket så nu har hon två halsband som hon har på sig. Hur hon blivit så bling-bling redan vid 1 års ålder det är en gåta. Men väldigt sött är det ändå.

På lördag så är det kalas igen. Felicia har bjudit in till sitt första barnkalas. Så ikväll har hon och jag bakat första tårtan. Givetvis blir det en chokladtårta, då det är Felicias kalas. Felicia var även med och smakade på smeten. Den fick mycket väl godkänt.

Idag när jag åkte hem från jobbet så tänkte jag på hur bra jag har det ändå. På ett år så har mycket verkligen förändrats. Det har/är väldigt jobbigt ibland men oftast är det mest bara underbart. Fast livet har verkligen fått en helt annan mening. Innan var det inte alltid att jag åkte hem och såg fram emot det med sådan gläjde. Utan jobbet hängde med i både tankar och jobbväska. Men nu släpper jag oftast jobbet när jag stiger in i bilen/bussen på väg hem, om inte förr så blir det definitivt när jag stiger innanför dörren här hemma.  Vilket privilegium jag har ändå!