Vår stora dotter har nu bekänt färg senaste dagarna och främst kvällarna då 3:e, 4:e, 5:e ja ända upp till minst 14:e världskrigen har utspelats här hemma. Det började i lördagskväll å sedan har det varit full kalabalik varje kväll. Tagit si så där 3-4 h att få henne i säng och sova. Idag är det måndag å vi trodde att det skulle gå lite bättre då, för vi berättat vad vi ska göra imorgon. Då har vi planerat att åka hela familjen till Örebro och softa med några vänner i Stadsparken där. Ett paradis i Felicias ögon. Å hon är väl medveten om vad vi ska åka. Så vi berättade att igår att om man sköter sig och inte håller på med alla sina raseriutbrott och andra grejer på kvällarna så får man följa med. Igår kväll gav det ingen märkbar förändring. Å nu är klockan halv elva å sedan nio har hon gjort alla sina krumbukter. Så imorgon bitti så får Felicia lära sig vad ordet Konsekvens betyder. Imorgon åker jag och Isabelle själva till Örebro och softar. Kvar lämnar vi Felicia och Johan. Synd för Johan, Felicia kommer vara helt förstörd över att hon inte får åka och bada och leka – men kan man inte lyssna och lyda sina föräldrar så blir det så här.
Få se om hon lär sig något på kuppen eller om det blir ytterligare några världskrig utspelade imorgon kväll eller så. Visst är det härligt med frigörelse och 3 års trotts? De som förstår sig på säger att detta bara en piss i Mississippi, sedan kommer en massa trottsåldrar. Verkar vara en varje år fram tom tonåren. Tjohej vad roligt det ska bli framöver.
Jag ser iaf fram emot att få njuta lite av lugn och frid å ett väldigt gott sällskap imorgon. Inte varje dag man får träffa bästaste Anna med familj!
Igår så bar det av till Hjo för ett av sommarens måsten nämligen Hantverksmässan. Det fanns mycket inspiration och det blev lite smått inköpt också. Har massor av nya uppslag nu till en mörk höst att liva upp tillvaron med. Jag och Felicia kommer ha fullt upp att fixa och dona. Tror även att Johan kommer bli lite involverad också. Men mer om det när det lider.
Vi mötte upp ’uddig och ’oria och deras familj (som Felicia säger). Det blev verkligen en heldag. Kändes som att ögonen gick i kors flera gånger att ha koll på var alla fyra ungarna var och samtidigt titta på vad som visades upp av alla hantverkarna. Men jag tror vi lyckades se det mesta ändå 😉 Under en av våra pauser så blev det glass och sedan blev det tid för Minigolf. Var och en av barnen hade sin egna teknik, bäst var helt klar Victoria som spelade utan att fuska och vann dessutom. Sedan kom Ludvig som gjorde också ett riktigt bra spel, lyckades spika på ett par baner. Å sist kom Felicia, fast lika glad var hon ändå 🙂 Hon hade en minst sagt egen teknik. Det liknade mer bandy än golf, å varje gång hon fått i bollen i hålet så tacka hon och bockade 😉
[tube]qf0dk2yV_lc[/tube]
[tube]JMsbYcCT5LI[/tube]
Slutligen avslutade vi med grillning och ytterligare en spelsession med Settlers och Städer och riddar-expansionen. Denna gången var det Johans tur att vinna tydligen…
Nu till torsdagens stora händelse. Blev inget längre inlägg då om den stora Napp-händelsen i Felicias liv.
På förmiddagen så frågade jag om hon ville åka och hälsa på djuren på Mini-zoo. Vi tjejer kunde ju passa på att göra en liten utflykt så att Pappa kunde få jobba lite ostört. Felicia var snabbt med på noterna och föreslog själv att hon skulle ta med sina nappar och lämna dem till grisbäbisarna och de andra djurbarnen på Zoo:et. Hon deklarerade att hon är ”Stor nu!” Så visst det kunde jag ju inte säga emot. Vi samlade ihop alla napparna i ett stort halsband och gjorde en liten fin rosett dessutom. Felicia passade på att suga på napparna riktigt noga hela vägen till målet, ville inte gå miste om en enda liten sekund. Men väl där så var det det första hon ville göra, var att gå till nappträdet och ge bort sina nappar. Snacka om att liten har blivit stor. Inte det minsta klagomål heller eller separationsångest. Sedan passade vi på att gunga, leka i sandlådan, hälsa på alla gosiga och ogosiga djur, äta en glass och lite till. Det blev några trevliga timmar på zoo:et. Å när vi skulle åka hem så var det heller ingen diskussion om att napparna blev lämnade kvar. Hon sa stolt i bilen att ”Hon är stor nu! Djurbäbisarna får mina nappar.” Snacka om duktigt! På kvällen firade vi detta med en extra stoooor godispåse, som fick ätas fastän det inte var lördag. Men har man gjort en sådan stor grej så givetvis ska detta firas. När det var dags att lägga sig så frågade hon efter nappen en gång, men kom på sig själv att hon numera är stor och att napparna inte var kvar här hemma. Hon somnade utan napp, vaknade en omgång på natten och frågade efter den, men accepterade att hon inte fick någon när jag sa att hon är ju stor nu och lämnat iväg dem och somnade om direkt igen.
Igår var det andra kvällen utan napp och på väg hem ifrån vår spelkväll så lät hon lite mer desperat i rösten när hon frågade efter sina nappar. Denna gången tyckte hon att vi skulle åka och köpa nya till henne. Men hon somnade ändå rätt lätt när vi väl var hemma, ingen diskussion om nappar iaf. Så vi får väl jobba ytterligare några dagar innan hon helt har släppt tanken på napparna. Jag har faktiskt inte sparat en enda napp, inte ens för en nödsituation, alla åkte iväg. Men i värsta fall så finns det några helt nya nappar som jag råkade köpa fel till Isabelle tidigare i våras. Fast det vet inte Felicia om 🙂
Johan lekt ”Karlsson på taket” nu några dagar. Det är ett av våra måste-projekt. Å iom att det är sommar är det mycket trevligare att göra detta projekt än ruggig höst eller kall vår. Det är att fixa till vårt plåttak över sovrumsdelen. Efter 7h tvättande, skrubbande etc så blev det riktigt fint och rent. Det blev tisdagens-dagsverke. Onsdagen så slipades det hej vilt och han hann även med att grundmåla där det behövdes. I torsdags smörjdes sista gojjan på och på kvällen kom första slutstrykningen av den svarta färgen på. (Det har vi dock inte dokumenterat i fotoväg ännu.) Så vilket bra arbete som mannen har utfört. Nu återstår sista strykningen av det svarta. Samt skrubbning och målning av de vita partierna på kanten runt om taket, likaså hängrännor etc. Så det blir nog riktigt snyggt när det väl är klart!
I onsdags så var jag och Isabelle för 5-månaders kontroll. Det blev spruta, inte någon kul sak att uppleva tyckte Isabelle och gallskrek en liten stund efter det andra sticket *stackarn*. Hon växer och gror fortfarande, men hon har trappat av på takten nu. För nu har hon dalat ner till strax över normalkurvan. Så hon börjar nu följa storasysters kurva och storlek som hon var vid samma ålder. 7475 g och 65,2 cm lång samt 42 cm runt huvudet har hon iaf kämpat sig till nu. En annan sak som hon nu bemästrar riktigt duktigt är att vända sig från mage till rygg och tvärtom. Hon är gör det snabbast och enklast via sin vänstersida. Varje gång hon ska sova så lägger hon sig även på vänster sida, om det så är i vagnen eller i sängen. Tydligen så trivs hon bäst att ligga så.
Så det är vad som har hänt senaste dagarna här i vår familj. Nu fortsätter ledigheten, återkommer om ett tag med nya händelser och upplevelser.
Nu när vädret är mer skapt för att vara inne så passade vi på att åka till våra goda vänner och göra en spelkväll. Detta fick vi ju passa på att njuta lite extra av, ses ju inte så ofta nu för tiden, så vi bakade en tårta dagen till ära.
Vem tror ni vann?
Settlers
Ta bild på mig!
Fia-med-knuff-tårta
Godbit
Kan snart själv
Vi gjorde tårtan i kvällens speltema. Det fick bli Fia med knuff. För första gången så testade vi även med att täcka tårtan med Sockerpasta. Eftersom vi hade lite snålt med SP så blev den väldigt tunn och sprack tyvärr på några ställen. Men den var god även för det 🙂 Under skalet så döljer sig nämligen en tårta gjord på chokladbottnar med hemgjord rabarber- och jordgubbsmousse, jordgubbsgrädde (Arlas smaksatta variant) samt en chokladsmörkräm. Blev riktigt nöjd med resultatet. Alla förutom Isabelle hjälpte till att fixa med tårtan, fast hon övervakade allt hängandes i selen på min mage.
Felicia är inte så lätt att få på kort nu, men när hon slickar skålar så säger hon till mig att ”Ta foto på mig och smilar upp” 🙂
Som jag berättade i ett tidigare inlägg så har Isabelle blivit allt stadigare med att sitta själv. Så nu bullas det upp lite stöd ifall hon ramlar. Å hon tycker det är lite extra skoj att sitta själv så hon roar sig en lite längre stund utan att vi behöver visa henne nya saker 🙂
Ja ang spelkvällen. Det var riktigt skoj, vi spelade 3D Settlers med expansionen Städer och Riddare. Var länge sedan man gjorde det. De vi hälsade på har ett rum dedikerat för just sällskapsspel så vi hade det riktigt lyxigt. Kunde ju ha blivit riktigt prefekt om man hade vunnit också, men det såg Ida till att göra (tyvärr 😉 ).
Jag börjar ana att det är en mystisk person som förföljer vår familj. Oavsett var vi än åker så efter någon/några dagar så har personen kommit på var vi åkt och följt efter. Det är så besynnerligt, för hur mycket jag än städar och fejar så bara jag vänder ryggen till så är det stökigt igen. Det är rätt frustrerande att konstant gå i ett stök där det ser ut som en bomb just exploderat. Det är som om den mystiske personen gjort det till sin uppgift att gå in i just de rum man precis gjort fina och stöka till det. I dessa ”splitter”bomber så döljer det allt som oftast pärlor som gör dubbel effekt iom att de är enerverande att plocka upp och väldigt onda att gå på stup i kvarten. Inte nog med att det blir stökigt där personen drar fram utan den ska även göra det extra svårt genom att den går och gömmer saker för oss stup i kvarten. Om det inte är Johans glasögon som är borta så är det någon leksak som Felicia vill ha. För att inte tala om Isabelles nappar och strumpor. Det mest ohövliga är att personen inte ger sig till känna och vågar visa sig. Om den hade gjort det så hade vi kanske kunna fixa så att den får ett eget rum i huset där den får vara och göra allt det där som den nu önskar göra. Så kan vi andra ha det fint och rent i övriga huset.
Så om det är någon som känner till denna mystiske person, kanske kan ge lite tips hur man ”tillfångatar” den så att den ger sig till känna. Är vi tacksamma för lite råd. Jag börjar snart ge upp och strejkar snart. För nu börjar jag bli riktigt, riktigt less att bara gå och plocka, plocka, trampa på något hårt, leta, leta osv osv. Har försökt att tillkalla Agent F för att lösa problematiken, men även hon har gått bet – det är som hon är på något sätt kumpan med denna mystiske person för när hon har fått härja fritt och leta efter den så har det blivit minst dubbelt så stökigt. Undrar vad jag ska ta mig till… *gaaaaaaaaahhhhh*
Idag så firade Isabelle att hon blivit 5 månader stor. Ja för stor börjar hon verkligen bli. Hon är mycket mera aktiv och med. Fortfarande väldigt nöjd med livet och säger bara ifrån när vi varit lite väl stilla och hon inte har fått se på något nytt spännande på ett tag. Med maten har det varit lite si så där med. Hon har inte precis slängt sig över den, utan varit väldigt försiktigt positiv till den. Banan ratade hon. Potatis är dock gott, palsternacka okej, avokado gott och gröna ärtor rätt okej. Däremot är glass riktigt mumsigt. Grädde nja… Men en dundersuccé gjorde kvällens premiär med Risgröt smaksatt med banan och persika (modell Hipp). Snacka om vad hon var ivrig att få mer, mer, mer. Hon sa bestämt ifrån ifall jag var lite för långsam 🙂 Sådan succé trodde jag inte det skulle bli, men jag hoppas att det kommer fortsätta så. Jag önskar även att det ska innebära lite lättnader för mig på natten så att vi kan minska på antalet amningar. Nu har det nämligen kommit upp till 2-3 pass per natt, så snart börjar jag strejka.
Isabelle blir allt mer och mer stabil. Så inom en månad så sitter hon nog helt själv om hon fortsätter i denna takten. I popularitetsligan så ligger jag just nu på toppen. Hon är bitvis riktigt mammig. Storasyster är bara andra bäst, men pappa stackarn ligger sist på listan.
Hon har de senaste dagarna fått börja testa att dricka lite ur en nappflaska. Det har varit en riktigt populär leksak. Å hon blir rejält sur när hon tappar den eller vi tar den ifrån henne. Å stora tjejen som hon är så har hon även lärt sig frasen ”kan själv” å vi får inte hjälpa henne 😀
Tar till flaskan
Med beröm godkänt
Tomt
Utsidan
Himmelska insidan
Dagen till ära så bakade jag och Felicia en tårta för att fira lite extra. Det blev en Fransk chokladtårta (här hittar ni receptet). Den var gudomligt god! Felicia hon dekorerade den alldeles själv. Även om den blev riktigt fin på utsidan så är det ju insidan som räknas å den gick definitivt inte av för hackor. Den smälte praktiskt taget i munnen. Kan verkligen rekommendera den!
(Nu så ska jag äta en liiiiiten bit av tårtan och sedan får det bli natti natt.)
