Vi fick lite blommor av Aptic-gänget (Hannas jobb) via bud, en söt dubbelbukett.

Den 30 Januari klockan 22:21 så kom Felicia till världen. Hon vägde 4160 g och var 53 cm lång.

Här kommer bilder på underverket

Inget har hänt i natt, så om knappt 1,5h så är vi inne på KSS och drar igång allt. Spännande!

Nu ska jag fokusera att få i mig en rejäl frukost…

Ska snart hoppa i säng. Gäller att ladda så mycket krafter som möjligt nu. Imorgon kl 8 drar allt igång. Helt ofattbart. Begriper det nog inte till fullt ut ändå, men något har ju växt i magen senaste månaderna. Imorgon är det exakt 38 veckor sedan vi var på SU och äggen plockades ut och två dagar senare fick vi tillbaka ett guldägg. Det har jag nu ruvat på och det har växt till sig riktigt bra 🙂

Men nu är det fullt fokus. Å jag hoppas att imorgon vid den här tiden så har vi fått träffa vårt Mirakel också. Längtar sååååå…

Så nu kanske det tar ett tag innan jag skriver här igen.

Efter en god natts sömn är jag nu ännu mer taggad för att få igång hela förlossningen nu. Har nog fått djupsömn i natt som jag inte fått på många nätter. Så jag känner mig riktigt utvilad idag. Ska nu försöka övertyga bäbisen att den ska trycka hål på fosterhinnan idag så vi får fart på allt 🙂

Annars är födelsedagspresenten fixad imorgon till svärfar om bäbisen väntar 😉

Min BM ringde hem, slapp åka in på kontroll. Hon tyckte att jag blivit tillräckligt genomsökt idag redan 🙂 Blev jätteglad över hennes kommentarer. Hon lät väldigt positiv till att jag skulle komma igång innan onsdag morgon. Å hon tyckte att jag skulle gå och lägga mig tidigt ikväll så jag får lite längre sömn. För nu kunde det verkligen starta när som helst. Tydligen hade jag varit öppen 2 cm med råge, varje milimiter tycker jag är bra 😉

Tänk om det vill starta inatt på egen hand. Jag tackar inte nej till det 😉

Nej det bidde ingen bäbis idag heller. Men det positiva är att nu är det verkligen på G. Var nu öppen ca 2 cm (2 fingrar), och livmodertappen låg rätt etc. Så det bådar ju verkligen gott. Om jag inte kommit igång på egen hand innan onsdag så ska vi in till förlossningen kl 8 på morgonen och då ska de ta hål på hinnan. Så i bästa fall slipper jag värkstimulerande dropp.

Så det är bara att stå ut lite till. Men nu har jag iaf fått lite sömnpiller så i bästa fall kan jag få lite extra sömn inför stundande förlossning. Men det hade ju inte varit fel om det kunde dra igång på egen hand. Nu när doktorn varit och tryckt lite på barnets huvud kan den väl inse att det är mycket bättre att komma ut nu 🙂

Imorgon kanske det då är dags. Dagen då vi får träffa vårt efterlängtade Mirakel. Ja jag hoppas verkligen det. Nätterna blir bara jobbigare och jobbigare. Å det är svårt att vila på dagarna. Kroppen börjar säga ifrån rejält nu. Tyvärr är det inte de rätta värkarna, utan bara helt vanliga ryggontssmärtor och foglossningssmärtor…

Men, men… Nu hoppas vi att min kropp är redo imorgon och att den bara behöver lite extra övertalning och sedan kan allt vara igång. Väskorna är i stort sett packade. Nu saknas bara nödprovianten.

Så nu ska jag försöka sova så mycket det bara går, annars får jag väl ligga och slipa argumenten. Kl 9:30 imorgon gäller det!

Många säger att när man är gravid så ska fd gravida berätta om sina förlossningar. Å fokusen ligger på hur jobbiga dem varit, å de lägger extra kraft och inlevelse att berätta dessa detaljer. Jag har faktiskt varit rätt lyckligt förskonad från sådant. Har försökt att hålla mig till sådana som jag vet inte ”delar med sig” så lätt, förutom när man själv frågar.

Men igår fick jag en förlossningsberättelse slängd mitt i nyllet. Så här gick samtalet:
Fru X: Hur långt har du kvar nu? Varför går du på kryckor eg?
Jag: Det är beräknat till den 28:e. Jag har ju så gruvligt ont i fogarna, så därför har jag nu fått kryckor. Hjälper lite.
Fru X: Jaja, det är väl inte så farligt. Men då är det ca en vecka kvar då, men sedan får du ju räkna med att gå över tiden två veckor till.
Jag: Nej, tack och lov det ska jag slippa pga fogarna. I bästa fall blir jag igångsatt den 28:e, ifall ungen inte kommit tidigare.
Fru X: Men det är ingen garanti att barnet kommer ut snabbare. När jag väntade mitt tredje barn då blev jag igångsatt och det tog fyra dagar innan jag krystat ut barnet. Var såååå jobbigt, fick bli matad, hade ju inga krafter kvar…

Yeah, right – fyra dygn… *suck* om detta varit sant så hade det nog slutat på ett helt annat sätt, med snitt…

Så kan det låta, kan bli rejält irriterad över så korkad kommentar för det första. Men efter att ha vänt personen ryggen och tagit några djupa andetag så inser jag vilken ”storfiskarvals” som personen just dragit. Får innerligt hoppas att jag själv inte faller i den fällan i framtiden. Fast jag kan ju dra en ännu värre historia för ”Fru X” när allt är över 😉