Nu när jag har fått en ny fräsch dator och allt plus en helt ny fotomodell så måste jag ju försöka skrämma igång digiscrappandet på nytt igen. Det är bara tiden som inte riktigt räcker till…
Men här kommer en ny fräsch (fast stilen har ni ju sett innan)…
Isabelle Asta Runa Zaxmy
Ja, så lyder namnet på vår lilla docka. Hon får bära namnet från båda sina gammel-farmödrar. Asta hette min farmor och Johans farmor heter Runa. Så hon har mycket att leva upp till framöver.
Idag har vi haft besök av vår nya BVC-sköterska här hemma. Mycket information och även viktkontroll. Även om det ”bara” är tre år sedan senast så känner man sig något som nybörjare bitvis igen. Men det löser väl sig efter hand 😉 Isabelle kör på den inslagna vägen och går stadigt upp i vikt. Idag vägde hon in sig på 4685g, dvs +205 g sedan förra måndagen. Undrar vad detta slutar med 🙂 Om en vecka ska jag och Isabelle ta oss till BVC själva, få se hur det går. Igår så blev det premiär med napp. Jag har bitvis haft amningspass var 30-60 minut. För hon har ett enormt snutt-behov den här lilla damen. Men plötsligt så slapp jag sitta konstant i soffan, och Johan kunde ta hand om henne lite mer också.
Vi har även hunnit med en utflykt idag och hälsat på, på mitt jobb. Dagen till ära bjöd vi på Kärleksmums 😀 Johan fick se kontoret och träffa mina kollegor för första gången, så nu har han lite mer koll på vad jag talar om.
En liten kul sak vi noterat är att Felicia är väldigt duktig på att säga namnet på Isabelle, fast ibland låter det mer som ”Isasnell” än ”Isabelle”. Fast det är ju inte helt fel med ett namn som Isasnäll 😉 Men när vi frågar henne vad hon själv heter så är det fortfarande ”bara” Isa, även om vi säger Felicia så säger hon inte det själv. Så det är kanske det som blir hennes smeknamn framöver ändå. Hennes egen docka, dvs bäbis, har nu också fått ett namn och den heter också Isabelle. Idag fick dockan följa med till jobbet och hon skulle ha med sig sin skötväska. Så när vi väl packat in i bilen hade vi tre barnstolar i bilen, en till Felicia, en till Isabelle och en till dockan. Kommer nog vara mycket att packa in för små turer framöver har jag en känsla av.
Igår var det ett strålande vackert vinterväder här. Jag och Felicia passade på att ta oss ut och åka en massa tefat på baksidan. Såååå skoj!!! Å nu när stora magen är borta kan även jag roa mig med denna lek. Felicia får ju även plats i knäet nu så vi kunde åka flera åk tillsammans. Sedan kom även grannarna över och då blev det ännu mer åka av. Felicia testade att åka snowracer själv för första gången, å det gick riktigt bra det med. Eftersom solen sken så härligt passade jag på att testa mina nya solbrillor. Måste vänja mig vid att använda dem. För de små stunder jag haft på dem hitentills har jag känt mig något snurrig. Så det var ett ypperligt tillfälle att öva lite. Å det gick bättre och bättre ju längre jag hade på mig dem. Så det blir nog bra framåt vår och sommar då jag hoppas få användning för dem riktigt mycket.
Har nu sytt min första sjal som ska användas för att bära runt på Isabelle. Ska nu bara lära mig att knyta den och få lite finess på det. Men det verkar vara en bra modell på sjal. Nu är damen här bredvid inte så nöjd att ligga ner. Dags att ta upp henne. Ha det gott!
Igår passade jag och Felicia på att fixa inför morgondagens träff med Farmor, Farfar och Faster Matilda. Vi gjorde prinsess- och kungakronor som ska pryda tårtan som vi ska kalasa på. Lite stressigt bitvis att behöva springa ifrån pysselstunden för att amma och ta hand om Isabelle. För Felicia är ju rätt flitig och initiativrik när hon får chansen att dekorera med glasyr och annat kladdigt 😉 Idag har jag då passat på att baka själva tårtan. Blir nog riktigt mumsig – sockerkaksbotten med jordgubbs- och mangomousse samt färska jordgubbar som mellanlägg. Imorgon ska vi montera ihop den, ska bli spännande att se och smaka resultatet. I övrigt har det inte hunnits med så mycket idag. För Isabelle jobbar nog stenhårt inför måndagens vägning, för snacka om att hon har velat amma idag. Å om jag försökt lägga ner henne då hon somnat i min famn så har det inte dröjt så lång tid innan hon vaknat på nytt och krävt att jag ska komma tillbaka. Så nu har jag börjat titta på mönster för att sy en bärsjal. För det kommer ju inte riktigt att fungera att inte ha några händer fria framöver då Johan börjat jobba och Felicia är ledig från dagis, då kommer jag behöva lite rörlighet…
Det brukar ju sällan vara roligt att ställa sig på vågen, typ aldrig! Men efter en lång graviditet så är det en verklig glädje att ställa sig på vågen. Å det fina är att det är en glädje varje dag. För den pekar stadigt på en nedåtgående vikt. På en vecka har jag nu tappat 13 kg. Jag klagar inte 🙂 Å än så länge är jag fortfarande rätt stilla för kroppen behöver fortfarande lite tid att återhämta sig. Men tänk vad kul det ändå är att stå på vågen 😉
En annan grej är att jag nu plötsligt kan se mina fötter igen, och framför allt inte känna mig som en blåval när jag försöker att sätta på mig strumporna. Mot slutet så togs strumporna på endast när det var absolut tvunget. Felicia tyckte att det såg lite konstigt ut när jag var och hämtade henne på dagis då jag kom barfota, men vad göra :-/
Köra bil är även nu lite roligare. För plötsligt så är man ju riktigt flink och smidig när man ska ta sig in och ur bilen. Å framför allt så får man plats bakom ratten, och slipper strula med bilbältes”sitsen” för att bältet inte skulle trycka mot magen och bäbisen i den.
Var tom riktigt skoj att gå ner och tvätta lite också idag och småstäda lite hemma. Fast det beror nog inte mest på att graviditeten är över utan snarare att besöket av mor och far förra veckan gjorde under på den fronten och att det inte är kaos över allt längre. Men det är ju med en riktig lätthet som jag nu tar mig upp och ner för trappor och runt i huset så det har ju viss inverkan också. Motivationen är ju något högre på att göra sådana saker också.
Å en av de mest roliga sakerna är ändå att sitta och mysa med sin nya dotter. Ha henne lutad över sin axel och ligga kind mot kind med henne och bara njuta.
Fotot togs igår. Vakenstunderna blir allt fler och längre. Idag har hon varit med riktigt mycket redan och tittat runt på vad vi hittar på. Å givetvis vill hon inte ligga kvar på soffan utan ska givetvis ligga antingen i famnen eller över axeln och titta runt. Själv får jag nu börja att öva upp talangerna igen på att göra flera saker samtidigt. Att lyckas med att äta och ta hand om en bäbis som inte vill sova eller ligga för sig själv. Idag har jag tränat på att amma och äta samtidigt, så det går framåt 😉
Nu har jag även kommit igång med bilstoltestet också, så här bloggas det hej vilt dagarna i ända 🙂 http://smartsontestpilot.se/britax/author/hannazaxmy-com/
Dags att säga tack och hej här för denna gången, nu är det dags att hämta hem storasyster från dagis. Sedan ska vi två sätta oss och sy klart hennes skötväska till hennes bäbis. För nu när det inte är någon stor mage i vägen kan även Felicia sitta i mitt knä och hjälpa till att sy. Så igår passade vi på att pyssla lite tillsammans. Resultatet kommer givetvis att visas här framöver.
Idag har det då gått en vecka sedan vårt senaste lilla mirakel tittade ut. Detta tar hon med ro. En riktigt slö och slapp förmiddag, men det gäller ju att passa på 🙂
En vecka gammal, men redan så vet hon vad hon vill 🙂 Å som mamma är det bara att rätta in sig i ledet. Upptäckte en speciell sak när vi skulle sova. Det började när vi kom hem, eller det blev väl mer påtagligt då. För så fort lampan släcks och det blir helt mörkt i rummet så dröjer det inte många sekundrar/minutrar förrän Isabelle börjar grymta och låta en massa. Om det inte tänds igen så börjar hon skrika efter ett tag. Å detta slår aldrig fel, fastän hon redan somnat. Så numera så sover vi med en lampa tänd. Jag är väl inte så förtjust i det, för jag gillar när det är tyst och mörkt runt omkring mig när jag ska sova. Men bättre med lite ljus i rummet, än en skrikandes unge 🙂
Nu börjar vi iaf få till det så att större delen av natten så sover hon bredvid mig, men vissa nätter så sover hon större delen av tiden på mig. Men det går ändå förhållandevis bra. Är ju mysigt också, fast man blir ju något stel i kroppen efter ett tag 🙂
Morfar passade på att åka tillbaka hit efter att affären stängts på lördags eftermiddagen. Han var ju ”tvungen” att hämta hem Mormor som fortfarande var kvar här, som han så 😉 Vi fick chans att umgås ytterligare några timmar. Å Morfar fick bekanta sig lite mer med sitt nya barnbarn. För även om han fick vara med under själva förlossningen så hade han inte fått så mycket tid i lugn och ro efter allt med Isabelle. Men det passade han på att få bla under söndagskvällen då han satt större delen av kvällen med en nybadad Isabelle i sin famn och myste.
Under helgen har vi fått lite små överraskningar för att fira den nya familjemedlemmen. En hel del fina nya kläder till Isabelle, som kom med bud av Morfar ända från Skåne. Å på tisdagseftermiddagen så ringde det även på dörren och ett taxibud lämnade över denna fina buckett ifrån mina jobbarkompisar. Verkligen trevliga och uppskattade överraskningar!
Ett annat ögonblick under helgen var när Felicia för första gången började leka förlossning. Denna gången var det duplo elefanten som skulle föda barn. Hon försökte bända i sär benen så att bäbisen kunde komma ut. Gick tydligen så där, var lite svårare förlossning verkade det som. Men det kanske blir en barnmorska av Felicia framöver, vem vet?!?
Idag har vi varit inne på BB igen för att göra en sista kontroll och även ta lite tester för att kunna bli utskrivna. Isabelle vägde in sig på 4480g (+65g ifrån födelsevikten) så hon har verkligen legat i senaste veckan med matintagen. Å det kan jag stryka under 🙂 Barnläkaren gav också grönt ljus till vår lilla sötis. Hörseltest och PKU-prov gick som en dans. Inget klagande alls, hon låg lugnt kvar i min famn fastän hon blev stucken med nål och fick en ”pinne” stoppad in i varje öra. Tålig liten tjej.
Så nu har vi lämnat BB bakom oss. Nu fortsätter vi att anpassa/vänja oss vid det nya livet. Johan är hemma nu och är heltidspappa. Mormor och morfar åkte hem idag, så nu är det något tommare här. Felicia har fått komma tillbaka till dagis för att busa med sina kompisar. Min kropp börjar också återställa sig och vänja sig vid amning. Är fortfarande riktigt öm i baken, men ha tryckt ut en så stor klump så är det väl inte så konstigt 😉 Men nätterna går rätt hyffsat, någon bra någon dålig. Men i det stora hela så går det mycket bättre med Isabelle än vad det gick med Felicia första tiden. Främst beror det på att Isabelles mage verkar hantera omställningen mycket bättre än Felicias gjorde. Så livet går sin gilla gång.
Ja, vad hände då i tisdags? Var ju inne på kontroll vid 11-tiden som ni redan läst om resultatet här. På väg hem i bilen så började jag känna lite ”ryggont”. Men tja, det har jag ju haft innan så det var ju inget mer med det. Var hemma igen vid 12:50 tiden ungefär. Väl hemma så satte jag mig en stund här framför datorn för att uppdatera mig vad som hänt i världen i väntan på att maten skulle serveras. Kockarna var nämligen full gång i köket med att fixa till dagens middag. Vid 13:10-15 tiden så började värkarna i ryggen kännas allt mer och mer och jag hittade inte någon bra sitt/liggställning så det var bara att resa sig upp och gå runt lite. Tog en tur till toa och där fastnade jag… Alltså inte bokstavligt 😉 Men hängandes över skötbordet så var det ju rätt skönt för ryggen.
Började så smått fundera på om det nog ändå inte kanske kunde vara riktiga värkar, och tänkte att om man skulle våga ringa till Johan och säga att han kanske borde samla ihop sig. Likaså om man skulle våga sig till att ringa till förlossningen och fråga… Men nja, säkert falskt alarm igen iom att jag ändå bara var öppen 2cm ca 1 h tidigare. Jaja… Nu var jag verkligen tvungen att sätta mig på toa – tryckte på något kopiöst. Å där gick vattnet. Gissar att klockan nu är ca 13:25-30 ungefär. Å efter det så är det inte tal om att fundera på om det är på g eller ej, för nu är det rejäla värkar. Som känns vill jag lova. Så istället för att tillkalla på uppmärksamhet i beskedligt tonfall blev det nu ett rejält gallskrik rakt ut. Kockarna vaknar nu till liv och springer och kollar vad som hänt. Jag lyckas haspla ur mig att de ska ringa till Johan, det är dags nu. Samt be om lite assistans att försöka få mig till sängen.
Värkarna ökar i intensitet rejält och väl liggande på sängen så konstaterar jag efter en fråga från mor att det inte finns en chans att jag kommer att kunna sitta i någon bil och ta mig till förlossningen. Så när Far ringt efter Johan, så ger Mor order direkt att ringa 112 och efter ambulans. Far kopplas vidare till förlossningen och får där prata med barnmorskan som jag träffat drygt 1h tidigare. Han får då instruktioner på vad som Mor ska göra och till viss del jag. Alltså för egen del var det inte mycket att göra mer än att försöka andas så gott det gick igenom värkarna. Jag tänkte typ tre tankar:
Tja, efter det så har jag inte minne av så mycket mer än att trycka på vid varje värk. Som kom ofta, svårt med tidsuppskattning men det kan inte varit mycket mer än 1 min mellan, å enligt Mor så hade jag konstant sammandragning. Men det kände inte jag. Hur länge värken varade har jag heller ingen uppfattning om. Den var bara lång och väldigt smärtsam kan jag väl summera den till :-/
I bakgrunden så frågar mor lite vad hon ska tänka på via far och får på så vis instruktioner, och barnmorskan frågar far om förloppet och vad som händer. Till slut hör jag bara att ”Nästa gång så trycker du på allt vad du kan!” Inte så svårt att lyda order när de säger en sådan sak. Å en halvminut senare så var äntligen bäbisen ute. Johan har precis kommit hem så han får vara med om sista minutrarna, och bäbisen tittar ut ca 13:45-50. Officiellt sätts tiden till 13:50.
Ambulanspersonalen dyker nu upp ca 5 min efter att allt är ”över”. Några minuter senare så har även moderkakan kommit ut av sig själv och navelsträngen klipps. Jag får med mycket hjälp komma upp på båren och får bäbisen i min famn. Hela jag skakar något kopiöst så jag begriper inte hur jag lyckas hålla mig kvar på båren. Så får jag ta pling-plong taxin till förlossningen där vi blir undersökta både jag och bäbisen. Allt ser bra ut. Min största rädsla om att spricka har heller knappt inträffat, bara några små stygn behövs sys. Å bäbisen numera namngiven till Isabelle visar heller inga tecken på att ha mått dåligt av en hemförlossning.
Vi lämnar förlossningen vid ca 17:00 och får plats på BB i ett 4-bädds rum. Men vi är bara två som delar på det, vilket inte är helt fel. Inte lika många ljud att försöka sortera bort när man ska sova.
Felicia var ju hemma när allt detta inträffade. När jag tog mig till sängen så följde hon med också in för att se vad som höll på att hända. Varför hade mamma skrikit så högt? Så hon kröp upp i sängen framför mig, vilket kanske inte var så smart med tanke på att i nästa sekund så vrålar mamma högt av smärta. Så Felicia blev riktigt rädd och chockad då. Morfar får bära ut henne och lugna ner henne, så får hon sitta och titta på tecknat under tiden det är full fart i sovrummet. När Johan kommer hem så tar även han hand om Felicia och hon får titta på vad som eg händer efter att bäbisen kommit ut. Senare på kvällen så kommer hon, mormor och morfar upp på besök på BB. Väl där så är alla leksaker och fram för allt rutschkanan som finns i besöksrummet mycket intressantare än mamma och Isabelle 🙂 Men hon passar ändå på att hålla bäbisen och tittar lite på vad som händer runt omkring.
Ja det är väl vad som hände i tisdags. Så slutet gott allting gott! Men nu är det skönt att få vara hemma och njuta och inte ha så många strapatser framöver (förhoppningsvis).
Sista bilden i tisdags innan bäbisen kom ut:
