Vår stora dotter har nu bekänt färg senaste dagarna och främst kvällarna då 3:e, 4:e, 5:e ja ända upp till minst 14:e världskrigen har utspelats här hemma. Det började i lördagskväll å sedan har det varit full kalabalik varje kväll. Tagit si så där 3-4 h att få henne i säng och sova. Idag är det måndag å vi trodde att det skulle gå lite bättre då, för vi berättat vad vi ska göra imorgon. Då har vi planerat att åka hela familjen till Örebro och softa med några vänner i Stadsparken där. Ett paradis i Felicias ögon. Å hon är väl medveten om vad vi ska åka. Så vi berättade att igår att om man sköter sig och inte håller på med alla sina raseriutbrott och andra grejer på kvällarna så får man följa med. Igår kväll gav det ingen märkbar förändring. Å nu är klockan halv elva å sedan nio har hon gjort alla sina krumbukter. Så imorgon bitti så får Felicia lära sig vad ordet Konsekvens betyder. Imorgon åker jag och Isabelle själva till Örebro och softar. Kvar lämnar vi Felicia och Johan. Synd för Johan, Felicia kommer vara helt förstörd över att hon inte får åka och bada och leka – men kan man inte lyssna och lyda sina föräldrar så blir det så här.
Få se om hon lär sig något på kuppen eller om det blir ytterligare några världskrig utspelade imorgon kväll eller så. Visst är det härligt med frigörelse och 3 års trotts? De som förstår sig på säger att detta bara en piss i Mississippi, sedan kommer en massa trottsåldrar. Verkar vara en varje år fram tom tonåren. Tjohej vad roligt det ska bli framöver.
Jag ser iaf fram emot att få njuta lite av lugn och frid å ett väldigt gott sällskap imorgon. Inte varje dag man får träffa bästaste Anna med familj!
Igår så bar det av till Hjo för ett av sommarens måsten nämligen Hantverksmässan. Det fanns mycket inspiration och det blev lite smått inköpt också. Har massor av nya uppslag nu till en mörk höst att liva upp tillvaron med. Jag och Felicia kommer ha fullt upp att fixa och dona. Tror även att Johan kommer bli lite involverad också. Men mer om det när det lider.
Vi mötte upp ’uddig och ’oria och deras familj (som Felicia säger). Det blev verkligen en heldag. Kändes som att ögonen gick i kors flera gånger att ha koll på var alla fyra ungarna var och samtidigt titta på vad som visades upp av alla hantverkarna. Men jag tror vi lyckades se det mesta ändå 😉 Under en av våra pauser så blev det glass och sedan blev det tid för Minigolf. Var och en av barnen hade sin egna teknik, bäst var helt klar Victoria som spelade utan att fuska och vann dessutom. Sedan kom Ludvig som gjorde också ett riktigt bra spel, lyckades spika på ett par baner. Å sist kom Felicia, fast lika glad var hon ändå 🙂 Hon hade en minst sagt egen teknik. Det liknade mer bandy än golf, å varje gång hon fått i bollen i hålet så tacka hon och bockade 😉
[tube]qf0dk2yV_lc[/tube]
[tube]JMsbYcCT5LI[/tube]
Slutligen avslutade vi med grillning och ytterligare en spelsession med Settlers och Städer och riddar-expansionen. Denna gången var det Johans tur att vinna tydligen…
Nu till torsdagens stora händelse. Blev inget längre inlägg då om den stora Napp-händelsen i Felicias liv.
På förmiddagen så frågade jag om hon ville åka och hälsa på djuren på Mini-zoo. Vi tjejer kunde ju passa på att göra en liten utflykt så att Pappa kunde få jobba lite ostört. Felicia var snabbt med på noterna och föreslog själv att hon skulle ta med sina nappar och lämna dem till grisbäbisarna och de andra djurbarnen på Zoo:et. Hon deklarerade att hon är ”Stor nu!” Så visst det kunde jag ju inte säga emot. Vi samlade ihop alla napparna i ett stort halsband och gjorde en liten fin rosett dessutom. Felicia passade på att suga på napparna riktigt noga hela vägen till målet, ville inte gå miste om en enda liten sekund. Men väl där så var det det första hon ville göra, var att gå till nappträdet och ge bort sina nappar. Snacka om att liten har blivit stor. Inte det minsta klagomål heller eller separationsångest. Sedan passade vi på att gunga, leka i sandlådan, hälsa på alla gosiga och ogosiga djur, äta en glass och lite till. Det blev några trevliga timmar på zoo:et. Å när vi skulle åka hem så var det heller ingen diskussion om att napparna blev lämnade kvar. Hon sa stolt i bilen att ”Hon är stor nu! Djurbäbisarna får mina nappar.” Snacka om duktigt! På kvällen firade vi detta med en extra stoooor godispåse, som fick ätas fastän det inte var lördag. Men har man gjort en sådan stor grej så givetvis ska detta firas. När det var dags att lägga sig så frågade hon efter nappen en gång, men kom på sig själv att hon numera är stor och att napparna inte var kvar här hemma. Hon somnade utan napp, vaknade en omgång på natten och frågade efter den, men accepterade att hon inte fick någon när jag sa att hon är ju stor nu och lämnat iväg dem och somnade om direkt igen.
Igår var det andra kvällen utan napp och på väg hem ifrån vår spelkväll så lät hon lite mer desperat i rösten när hon frågade efter sina nappar. Denna gången tyckte hon att vi skulle åka och köpa nya till henne. Men hon somnade ändå rätt lätt när vi väl var hemma, ingen diskussion om nappar iaf. Så vi får väl jobba ytterligare några dagar innan hon helt har släppt tanken på napparna. Jag har faktiskt inte sparat en enda napp, inte ens för en nödsituation, alla åkte iväg. Men i värsta fall så finns det några helt nya nappar som jag råkade köpa fel till Isabelle tidigare i våras. Fast det vet inte Felicia om 🙂
Johan lekt ”Karlsson på taket” nu några dagar. Det är ett av våra måste-projekt. Å iom att det är sommar är det mycket trevligare att göra detta projekt än ruggig höst eller kall vår. Det är att fixa till vårt plåttak över sovrumsdelen. Efter 7h tvättande, skrubbande etc så blev det riktigt fint och rent. Det blev tisdagens-dagsverke. Onsdagen så slipades det hej vilt och han hann även med att grundmåla där det behövdes. I torsdags smörjdes sista gojjan på och på kvällen kom första slutstrykningen av den svarta färgen på. (Det har vi dock inte dokumenterat i fotoväg ännu.) Så vilket bra arbete som mannen har utfört. Nu återstår sista strykningen av det svarta. Samt skrubbning och målning av de vita partierna på kanten runt om taket, likaså hängrännor etc. Så det blir nog riktigt snyggt när det väl är klart!
I onsdags så var jag och Isabelle för 5-månaders kontroll. Det blev spruta, inte någon kul sak att uppleva tyckte Isabelle och gallskrek en liten stund efter det andra sticket *stackarn*. Hon växer och gror fortfarande, men hon har trappat av på takten nu. För nu har hon dalat ner till strax över normalkurvan. Så hon börjar nu följa storasysters kurva och storlek som hon var vid samma ålder. 7475 g och 65,2 cm lång samt 42 cm runt huvudet har hon iaf kämpat sig till nu. En annan sak som hon nu bemästrar riktigt duktigt är att vända sig från mage till rygg och tvärtom. Hon är gör det snabbast och enklast via sin vänstersida. Varje gång hon ska sova så lägger hon sig även på vänster sida, om det så är i vagnen eller i sängen. Tydligen så trivs hon bäst att ligga så.
Så det är vad som har hänt senaste dagarna här i vår familj. Nu fortsätter ledigheten, återkommer om ett tag med nya händelser och upplevelser.
Nu när vädret är mer skapt för att vara inne så passade vi på att åka till våra goda vänner och göra en spelkväll. Detta fick vi ju passa på att njuta lite extra av, ses ju inte så ofta nu för tiden, så vi bakade en tårta dagen till ära.
Vem tror ni vann?
Settlers
Ta bild på mig!
Fia-med-knuff-tårta
Godbit
Kan snart själv
Vi gjorde tårtan i kvällens speltema. Det fick bli Fia med knuff. För första gången så testade vi även med att täcka tårtan med Sockerpasta. Eftersom vi hade lite snålt med SP så blev den väldigt tunn och sprack tyvärr på några ställen. Men den var god även för det 🙂 Under skalet så döljer sig nämligen en tårta gjord på chokladbottnar med hemgjord rabarber- och jordgubbsmousse, jordgubbsgrädde (Arlas smaksatta variant) samt en chokladsmörkräm. Blev riktigt nöjd med resultatet. Alla förutom Isabelle hjälpte till att fixa med tårtan, fast hon övervakade allt hängandes i selen på min mage.
Felicia är inte så lätt att få på kort nu, men när hon slickar skålar så säger hon till mig att ”Ta foto på mig och smilar upp” 🙂
Som jag berättade i ett tidigare inlägg så har Isabelle blivit allt stadigare med att sitta själv. Så nu bullas det upp lite stöd ifall hon ramlar. Å hon tycker det är lite extra skoj att sitta själv så hon roar sig en lite längre stund utan att vi behöver visa henne nya saker 🙂
Ja ang spelkvällen. Det var riktigt skoj, vi spelade 3D Settlers med expansionen Städer och Riddare. Var länge sedan man gjorde det. De vi hälsade på har ett rum dedikerat för just sällskapsspel så vi hade det riktigt lyxigt. Kunde ju ha blivit riktigt prefekt om man hade vunnit också, men det såg Ida till att göra (tyvärr 😉 ).
Jag börjar ana att det är en mystisk person som förföljer vår familj. Oavsett var vi än åker så efter någon/några dagar så har personen kommit på var vi åkt och följt efter. Det är så besynnerligt, för hur mycket jag än städar och fejar så bara jag vänder ryggen till så är det stökigt igen. Det är rätt frustrerande att konstant gå i ett stök där det ser ut som en bomb just exploderat. Det är som om den mystiske personen gjort det till sin uppgift att gå in i just de rum man precis gjort fina och stöka till det. I dessa ”splitter”bomber så döljer det allt som oftast pärlor som gör dubbel effekt iom att de är enerverande att plocka upp och väldigt onda att gå på stup i kvarten. Inte nog med att det blir stökigt där personen drar fram utan den ska även göra det extra svårt genom att den går och gömmer saker för oss stup i kvarten. Om det inte är Johans glasögon som är borta så är det någon leksak som Felicia vill ha. För att inte tala om Isabelles nappar och strumpor. Det mest ohövliga är att personen inte ger sig till känna och vågar visa sig. Om den hade gjort det så hade vi kanske kunna fixa så att den får ett eget rum i huset där den får vara och göra allt det där som den nu önskar göra. Så kan vi andra ha det fint och rent i övriga huset.
Så om det är någon som känner till denna mystiske person, kanske kan ge lite tips hur man ”tillfångatar” den så att den ger sig till känna. Är vi tacksamma för lite råd. Jag börjar snart ge upp och strejkar snart. För nu börjar jag bli riktigt, riktigt less att bara gå och plocka, plocka, trampa på något hårt, leta, leta osv osv. Har försökt att tillkalla Agent F för att lösa problematiken, men även hon har gått bet – det är som hon är på något sätt kumpan med denna mystiske person för när hon har fått härja fritt och leta efter den så har det blivit minst dubbelt så stökigt. Undrar vad jag ska ta mig till… *gaaaaaaaaahhhhh*
Idag så firade Isabelle att hon blivit 5 månader stor. Ja för stor börjar hon verkligen bli. Hon är mycket mera aktiv och med. Fortfarande väldigt nöjd med livet och säger bara ifrån när vi varit lite väl stilla och hon inte har fått se på något nytt spännande på ett tag. Med maten har det varit lite si så där med. Hon har inte precis slängt sig över den, utan varit väldigt försiktigt positiv till den. Banan ratade hon. Potatis är dock gott, palsternacka okej, avokado gott och gröna ärtor rätt okej. Däremot är glass riktigt mumsigt. Grädde nja… Men en dundersuccé gjorde kvällens premiär med Risgröt smaksatt med banan och persika (modell Hipp). Snacka om vad hon var ivrig att få mer, mer, mer. Hon sa bestämt ifrån ifall jag var lite för långsam 🙂 Sådan succé trodde jag inte det skulle bli, men jag hoppas att det kommer fortsätta så. Jag önskar även att det ska innebära lite lättnader för mig på natten så att vi kan minska på antalet amningar. Nu har det nämligen kommit upp till 2-3 pass per natt, så snart börjar jag strejka.
Isabelle blir allt mer och mer stabil. Så inom en månad så sitter hon nog helt själv om hon fortsätter i denna takten. I popularitetsligan så ligger jag just nu på toppen. Hon är bitvis riktigt mammig. Storasyster är bara andra bäst, men pappa stackarn ligger sist på listan.
Hon har de senaste dagarna fått börja testa att dricka lite ur en nappflaska. Det har varit en riktigt populär leksak. Å hon blir rejält sur när hon tappar den eller vi tar den ifrån henne. Å stora tjejen som hon är så har hon även lärt sig frasen ”kan själv” å vi får inte hjälpa henne 😀
Tar till flaskan
Med beröm godkänt
Tomt
Utsidan
Himmelska insidan
Dagen till ära så bakade jag och Felicia en tårta för att fira lite extra. Det blev en Fransk chokladtårta (här hittar ni receptet). Den var gudomligt god! Felicia hon dekorerade den alldeles själv. Även om den blev riktigt fin på utsidan så är det ju insidan som räknas å den gick definitivt inte av för hackor. Den smälte praktiskt taget i munnen. Kan verkligen rekommendera den!
(Nu så ska jag äta en liiiiiten bit av tårtan och sedan får det bli natti natt.)
De första tre fotona är lite bilder på syprojekt som jag roade mig med förra veckan. Det var en lite försenad födelsedagspresent till Frida, och två handdukar som blev bra till våra hotellvärdar.
Tja, då fortsätter vi från midsommar-inlägget. På midsommardagen blev det en sväng till Ingvasta där vi hälsade på Fridas syster med familj en liten kortis. Sedan njöt vi vidare av dagen i Sydinge där det bjöds på både grillat och en hel del sällskapsspelande. Det blev Settlers, å jag vann!! (inte…..) På söndagen så åkte vi allihopa till Eskilstuna och gick på Parken Zoo. Det var en helt perfekt dag vädermässigt. Vi njöt i fulla drag. Ja det började regna lagom till att Oscar och Frida skulle åka hem. Så vi fick skjula lite mellan karusellåkningen i slutet. Men vi fick chansen att se många djur, vissa konstigare än den andre. Felicia gillade att klappa djuren. På ett av områden strövade nämligen getter och får fritt och man fick chansen att komma riktigt nära dem. Omdömet om parken var lite blandat. Jag rankar Borås djurpark högre, anser att den inte var lika kommersiell och det var roligare att se djuren där, ja man såg djuren enklare där också. Medan Johan rankar Parken Zoo högre iom att det fanns mycket mer spännande djur här på ett mycket mindre område så man behövde inte gå så långt.
Efter en dag i Eskilstuna så drog vi vidare till Örebro. Oscar och Frida åkte hem till sig. Vi landade hos Faster Matilda i hennes lägenhet. Blev inte så mycket mer den söndagen. I måndags så fick Felicia ha Faster för sig själv. Jag, Johan och Isabelle vi åkte runt och kollade in och försökte inspireras inför kommande badrumsprojekt. Men det blev lite strosande inne i Örebro också. Jag investerade i en ny hatt. Det hade placerats ut en massa konstverk runt om i centrum. Vissa konstigare än alla andra. Felicia och Matilda hade tydligen inte kommit så långt från lägenheten. De hade stannat i Stadsparken och varit där flertalet omgångar under dagen. För där fanns en riktigt stoor och roolig lekpark. Likaså fanns det badmöjligheter så ni kan ju förstå att Matilda inte lyckades övertyga Felicia att gå någon annanstans. Tyvärr har vi inga bilder från deras dag då vi missade att tömma bilderna ifrån Matildas kamera.
Igår så var Matilda tvungen att jobba igen så vi passade på att turista lite själva. Det blev Svartholmen. Ett riktigt kul barntillhåll. Där kunde man åka tåg, lite karusell, leka mm mm. Dock kostade det lite pengar, men en biljett låg på ca 5 kr per attraktion för ett barn så det var ju helt ok. Färjan var verkligen manuell, de som har det som sommarjobb får betald gymtid 🙂 Vi avslutade vår Örebrovistelse med att besöka Svampen, deras vattentorn. Vi avnjöt även dagens lunch där uppe. Eller avnjöt å avnjöt. Felicia är något ”trillskig” just nu. Om det inte går precis som hon vill så är det inte lätt att vara nöjd. Börjar bli lite lätt irriterande nu, för hon total ignorerar oss föräldrar x antal gånger per dag just nu.
Idag så firar vi 9 år som gifta. Något mer avslappnat första delen av dagen iaf mot 9 år sedan 🙂 Vi har mest varit hemma idag och sedan har det varit lite småutflykter för att fixa lite grejer. Ikväll så packade vi in oss i bilen på nytt och tog en sväng till Karlsborg för att njuta av lite god mat och fira dagen på Idas brygga. Som vanligt var det god mat, dock ingen fullträff idag. Men vi hade inte så stor möjlighet att kommentera det för stora dottern hon ville inte sitta still vid sin plats utan skulle vara uppe och klättra på en ”stol”. Där skulle hon göra vissa akrobatiska konster å när hon inte fick tillräckligt med uppmärksamhet så såg hon till att kalla på det från de andra borden. Grrrr. Så om det var mer avslappnat första delen av dagen mot 9 år sedan så var det helt tvärtom sista delen av dagen… Få se hur vår 10 åriga bröllopsdag ska firas, finns stor chans att det inte blir med någon/några besvärliga ungar…
Nu så är klockan ca 23. Felicia åkte i säng direkt när vi kom hem ca 20. Men tja, efter 15 ggr som vi visat vägen tillbaka till sängen så sover hon fortfarande inte… Får nog ta oss en funderare på hur vi ska få ordning på detta nu, för nu börjar det gå lite över styr. Å ett konstaterande från Johan vid middagen idag var att ”Detta var ju precis en sådan här unge vi inte ville ha.” Just nu känns det som en saga ”Felicia på Bråkmakargatan”.
Isabelle firar snart 5 månader. Idag så fick hon smaka på ärtpure. Det var mycket uppskattat. Det har gått lite upp och ner med ”riktig” mat. Men det går sakta framåt. Hon blir allt mer stark och stabil i ryggen. Så hon sitter mer och mer upp i sin matstol på egen hand utan för mycket stöd. Det märks skillnad vecka för vecka nu. Hon är fortfarande väldigt nöjd med tillvaron. Så länge hon får vara med och se vad som händer så säger hon inte så mycket. Hon njuter av att få sitta i selen för där har hon bästa plats. Nyfiken har ingen gräns iaf. För hon är väldigt noggrann när hon ska kolla in nya saker hon vänder och vrider och klämmer och känner å smakar på saker som hon kommer åt. Ja armarna har också vuxit och har två teleskop inbyggda för nu måste vi börjar vara lite mer noggranna vad som finns inom räckhåll vid matbordet. För inte bara att armarna börjar bli längre å längre så börjar hon också få upp snabbheten när hon greppar efter grejer 🙂
OK, lillfisen sover sedan länge. Får väl försöka göra ett sista försök att få den stora ned för räkning också. Lite svårt att motivera för sömn då det är ljust ute.
Ja nu kan vi väl säga att det är en tradition ändå, för nu tredje året (nästan) på rad så firas midsommar uppe i Alunda (närmare bestämt Sydinge) tillsammans med Morbror Oscar och Frida. Å vi blir ju bara fler å fler dessutom 🙂
Så här kommer dagens bilder:
Tuff brud
Söt brud
Fina
Hallå
Stor fia
Midsommartårtan
*mums*
En liten plutt
Traditionella gruppfotot
Allihopa
Sydinge-konst
Vi har givetvis käkat sill å potäter/päror/potatis å lite annat smått och gott till det. Å dagen till ära blev det ju tårta också. Tårtans tema var Små grodorna. Denna lilla visa sjöngs även när vi dansade kring den egentillverkade midsommarstången. Populärast var ändå ”Mormors lilla kråka”. Alla flåsade ikapp efter ett tag, förutom Felicia som idogt ropade ”En gång till!!!”.
Igår firade vi Oscar lite sent om sido och han fick årets födelsedagspresent. Det blev picnic-tema i år. En filt med fia med knuff bana. Ett utomhus Yatzy, även det av modell större. Lite plastmuggar (kan även användas som spelpjäser) samt en picnic-korg (kylväska). Så spelen testades idag. Var lite skoj, fast vi kom aldrig i mål med det. Vi var för duktiga med att knuffa ut varandra hela tiden 😀 Även Frida har firats, hennes paket kommer att visas på foto här framöver 🙂
Fridas brossa med familj kom över en sväng och käkade upp delar av tårtan. Å Isabelle fick en lekkompis i sin egen ålder en liten stund. David är ca 1,5 månad äldre än Isabelle så de hade skoj tillsammans.
Sedan har vi även beskådat en installation som finns vid riksväg 288 här i Sydinge. Någon som haft lite trist verkar det som 😉
När vi var och handlade mat igår och kom fram till korv/köttavdelningen så plockade Felicia upp en förpackning Blodpudding ifrån hyllan. Hon sa bestämt att det ska vi köpa, för det tycker hon om. Jag frågade om hon helt säkert ville ha Blodpudding och javisst det ska hon ha. Efter att ha frågat henne ytterligare några gånger och det blivit samma svar så gav jag med mig. Det är ju inte så konstigt, för hon har ju käkat det innan – då det är en av Johans favoriter. Så visst kan vi väl köpa det. Å hon har käkat det också med god aptit.
Idag så tillagade då Johan blodpuddingen till kvällsmat. Jag gick in och hämtade Felicia hos grannen och deklarerade vad som stod på menyn och Felicia sprang snabbt och villigt hem. När vi kom hem så blir hon lite sur på Johan, för det verkade som att hon skulle lagat det själv. Fast efter ytterligare några sekunder inser jag varför hon är sur. Hon verkar ha trott att det varit chokladpudding som vi köpt å inte blodpudding. Jag förstår verkligen hennes besvikelse, för jag hade också tagit chokladpudding istället för (äcklig) blodpudding. Men men gjort är gjort…
Så det var ju bara att äta detta stora misstag. Å ni som känner mig vet att jag absolut inte är något vidare förtjust i blodpudding, den ligger nog bland topp tre i bottenskrapet av rätter som jag inte vill äta. Men som pedagogisk morsa så måste man stå ut med det mesta. Jag fick hålla god min när maten slank ner. Felicia käkade ett par tuggor, sedan var hon mätt (det gick ovanligt fort). Synd att en annan inte kan säga det… 🙁
Får hoppas att hon är lite mer lyhörd nästa gång vi står i affären och jag frågar om hon verkligen vill äta Blodpudding… Jag kommer nog att se till att inte vara hemma den kvällen då det serveras på nytt, för det finns gränser för hur pedagogisk man kan vara som mamma!!!
